Klinik och sjuka barn

Nu har jag gått på klinik i hela fyra veckor och hjärt-kärl blocket är avslutat. Hela familjen har dessutom varit sjuk så jag har verkligen testat gränserna för vad som kan accepteras vad gäller frånvaro. Yngsta dottern har varit sjuk i mer än två veckor med feber och en envis hosta som först nu tycks vilja gå över. Jag har varit på sjukhuset på förmiddagarna och gått hem för att byta av maken efter lunch. Till min glädje och häpnad har det varit ok och jag har fått godkänt vad gäller närvaro åtminstone. Nu är skåpet fullt av hostmediciner av olika slag som varit mer eller mindre verkningsfulla. Det verkar vara svårt att göra något åt hosta. Vi har testat både receptbelagda och receptfria hostmediciner utan någon större effekt. På Internetmedicin står det att slemlösande hostmediciner i princip är verkningslösa vilket får en att undra över varför de i så fall får säljas över huvud taget som läkemedel. Nåväl, skönt i alla fall att det tycks vända nu.

Vad gäller klinikplaceringen så har det varit helt ok. Det har dock inte funnits något direkt plan för oss studenter utan det har berott mycket på vilka som råkat vara underläkare och överläkare för dagen. Dessa har bytts ut väldigt ofta vilket jag kan tycka är lite tokigt för patienterna som ibland träffar en ny överläkare varje dag. Det där antar jag är ett organisatoriskt problem på ett stort sjukhus men jag undrar ändå varför läkare verkar stanna så kort tid på varje avdelning. Nu har jag ju bara sett två stycken avdelningar så kanske det är annorlunda på andra ställen. Det känns i vilket fall fortfarande roligt och spännande att vara ute på klinik. Jag har inte än riktigt funnit mig i rollen som läkarstudent och häpnar över hur mycket patienterna tycks lyssna på mig trots min ringa erfarenhet. Men det är ju inte så konstigt när man tänker efter. Med sjukhuskläderna på och namnbricka där det står "Läkarstudent" blir man väl nästan som en läkare hur tom på kunskap man än är... :)

Första klinikveckan

Nu har jag gått min första klinikvecka. Jag var väldigt nervös inför placeringen med tanke på hur jobbigt det kändes under proppen. Som tur var blev det mycket bätte än jag hade trott. Överläkaren var trevlig och verkade mån om att kandidaten (jag) skulle lära mig något och underläkarna var relativt hjälpsamma och tålmodiga med en fumlig och trög nybörjare. Det tog säkert en halvtimme för mig att få in en daganteckning efter mycket trixande med den där diktafonen. Dock var det inte bara ovana utan också datorbrist. Mycket märklig prioritering tycker jag. Det måste väl kosta mycket mer för landstinget med läkare som springer runt och letar efter lediga datorer än att köpa in några fler billiga datorer. Hmm, jag märker att jag redan börjat gnälla på landstinget... :). Ska göra det med måtta i fortsättningen.

Sammanfattningsvis har det varit en intressant vecka där mycket under preklin har levandegjorts och konkretiserats. Labvärden och läkemedel har fått en helt annan innebörd efter att ha träffat patienter vars liv och görande helt styrs av utfallet av dessa. Det är så många nya intryck efter den här enda veckan. Det känns överväldigande men också roligt att tänka på att det finns så mycket att lära. Flera föreläsare har sagt att en fördel med läkaryrket är att man aldrig är fullärd och det låter ju bra inför framtiden :)