Nu har jag gått min första klinikvecka. Jag var väldigt nervös inför placeringen med tanke på hur jobbigt det kändes under proppen. Som tur var blev det mycket bätte än jag hade trott. Överläkaren var trevlig och verkade mån om att kandidaten (jag) skulle lära mig något och underläkarna var relativt hjälpsamma och tålmodiga med en fumlig och trög nybörjare. Det tog säkert en halvtimme för mig att få in en daganteckning efter mycket trixande med den där diktafonen. Dock var det inte bara ovana utan också datorbrist. Mycket märklig prioritering tycker jag. Det måste väl kosta mycket mer för landstinget med läkare som springer runt och letar efter lediga datorer än att köpa in några fler billiga datorer. Hmm, jag märker att jag redan börjat gnälla på landstinget... :). Ska göra det med måtta i fortsättningen.
Sammanfattningsvis har det varit en intressant vecka där mycket under preklin har levandegjorts och konkretiserats. Labvärden och läkemedel har fått en helt annan innebörd efter att ha träffat patienter vars liv och görande helt styrs av utfallet av dessa. Det är så många nya intryck efter den här enda veckan. Det känns överväldigande men också roligt att tänka på att det finns så mycket att lära. Flera föreläsare har sagt att en fördel med läkaryrket är att man aldrig är fullärd och det låter ju bra inför framtiden :)
Ja, man måste nog gilla det där med att inte vara full-lärd för att orka med att bli läkare. För mig är det det som lockar mest med yrket :)
SvaraRaderaVad gäller det där med datorer så har jag också förvånats över hur mycket tid som går åt just för att infrastrukturen inte fungerar. Hur stor summa skulle man komma upp i om man räknade ihop vad arbetstiden kostar för läkare som väntar på att datorn ska komma igång?