fredag 31 januari 2014

Vara ur småbarnsåren

Hela familjen tittade igår på gamla filmsnuttar från när barnen var mindre. Barnen var förtjusta och maken och jag konstaterade att vi inte har några småbarn längre. Skillnaden mellan då och nu är markant.

Detta var svårt då och lättare nu:
  • Komma ut ur huset. Det tog en evighet att få på sig alla kläder vintertid.
  • Göra hushållsarbete medan barnen var vakna. Nu går det utmärkt att göra allt sånt medan barnen gör annat. Då fick gjordes allt sånt efter läggning vilket gjorde att kvällarna med s.k. ledig tid blev väldigt korta. 
  • Sitta ner tillsammans och äta. Vi satt i princip aldrig samtidigt runt köksbordet när barnen var mindre. Nu är det plötsligt möjligt igen. 
  • Sova om natten. Störd nattsömn börjar höra till undantaget medan det då i var i princip alltid. Inte konstigt att det inte gick att få något gjort. Man blir håglös av att vara trött. 

Men allt är inte lättare nu :). Det här har blivit lite svårare:
  • Att få ha läsplattan för sig själv. Jag tycker inte att barnen ska behöva ha egna läsplattor men snart ger jag upp. 
  • Dyrare. Punkten ovan är ett bra exempel på det. 
  • Fler aktiviteter och mer skjutsningar. Å andra sidan kan äldsta dottern sköta sig i princip själv när hon kommit på plats.
  • Läxor. Mer som ska hinnas med på "fritiden".

Att ha kommit ur småbarnsåren känns både skönt och lite sorgligt. Det var fina år men helt klart väldigt arbetssamma. Undrar hur det kommer kännas om fyra år igen. Då är äldsta dottern snart tonåring och jag har väl förhoppningsvis lyckats få ett jobb någonstans. Jag som tenderar att oroa mig för framtiden har börjat tänka att det är ju trots allt väldigt spännande att inte veta. Vem skulle väl vilja veta precis hur livet kommer att se ut? Nästan ingen skulle jag tro. 

söndag 26 januari 2014

Yngsta dotterns simskolestart

Yngsta dottern har börjat simskolan. Det hela har avlöpt mycket bättre än förväntat. Maken får sköta lämning då det vanligtvis går mycket bättre då :). Av någon anledning är det ofta mycket jobbigare med mig som lämnar. Yngsta dottern tyckte till och med att det var roligt med simskola. Tidigare har hon varit skeptisk och sagt att hon inte kan gå simskola förrän hon är 7, 8 eller 9 år. Det visade sig att hon hade trott att hon skulle gå på äldsta dotterns simträning när vi pratade om saken efteråt. Jag hade helt enkelt förklarat dåligt och utgått från att hon skulle förstå att det var en Baddargrupp hon skulle börja i. 

Jag tycker det här är ett bra vardagsexempel på varför det ibland kan gå så fel i vården. Vi har fått gå igenom ett antal exempel under veckan på missar i vården där det vid flera tillfällen handlat om att man antagit att den andra tänker samma sak som en själv om patientens tillstånd. Man hade därför inte uttalat problemet vilket gjort att patienten fått vänta på åtgärd (eller ingen åtgärd alls...). Det här med kommunikation är inte lätt.  

onsdag 22 januari 2014

Gynekologi och obstetrik klar!

Nu har kursen avslutats och tentan har blivit godkänd! Bara barntentan kvar. Sen två ännu kortare kurser i akut- och allmänmedicin men ingen tenta på de kurserna utan praktiska prov. Just nu går vi en veckas kurs i ledarskap som mest handlar om hälsoekonomi och vårdens styrning. Det är rätt ok och skönt att för en gångs skull inte ha obligatorisk närvaro varje dag. Fokus flyttas mer och mer på framtiden med jakt på vikariat och AT-ansökan som väl ska in om någon månad. Chansen att få AT är försvinnande liten enligt ATkansliet. Sekreteraren sa till mig på telefon att jag ju kunde skicka in om jag ville för att visa intresse... Jaha, låter ju inte så hoppfullt. Det är en lite orolig tid nu när man inte vet hur det ska bli.

söndag 12 januari 2014

Tentaplugg igen

Det känns som om jag precis skrev ett inlägg om tentapluggande. Nu är det dags igen. Tenta i gynekologi och obstetrik nästa vecka. Jag är inte kommit igång än. Ska göra ett försök idag. Den här kursen har varit kort jämfört med tidigare kliniska kurser. Roligt och intressant har det varit och det känns lite tråkigt att kanske aldrig mer komma tillbaka till specialiteten.

I början av den kliniska delen av utbildningen kändes det väldigt avlägset att någon gång bli klar men nu är jag strax där om jag klarar mina sista tentor. Nu måste jag verkligen sätta igång. Äldsta dottern vill åka pulka idag och det kan man ju inte säga nej till. Den här snön kanske är den enda vi får i år.