Vara ur småbarnsåren

Hela familjen tittade igår på gamla filmsnuttar från när barnen var mindre. Barnen var förtjusta och maken och jag konstaterade att vi inte har några småbarn längre. Skillnaden mellan då och nu är markant.

Detta var svårt då och lättare nu:

• Komma ut ur huset. Det tog en evighet att få på sig alla kläder vintertid.
• Göra hushållsarbete medan barnen var vakna. Nu går det utmärkt att göra allt sånt medan barnen gör annat. Då fick gjordes allt sånt efter läggning vilket gjorde att kvällarna med s.k. ledig tid blev väldigt korta. 
• Sitta ner tillsammans och äta. Vi satt i princip aldrig samtidigt runt köksbordet när barnen var mindre. Nu är det plötsligt möjligt igen. 
• Sova om natten. Störd nattsömn börjar höra till undantaget medan det då i var i princip alltid. Inte konstigt att det inte gick att få något gjort. Man blir håglös av att vara trött. 

Men allt är inte lättare nu :). Det här har blivit lite svårare:

• Att få ha läsplattan för sig själv. Jag tycker inte att barnen ska behöva ha egna läsplattor men snart ger jag upp. 
• Dyrare. Punkten ovan är ett bra exempel på det. 
• Fler aktiviteter och mer skjutsningar. Å andra sidan kan äldsta dottern sköta sig i princip själv när hon kommit på plats.
• Läxor. Mer som ska hinnas med på "fritiden".

Att ha kommit ur småbarnsåren känns både skönt och lite sorgligt. Det var fina år men helt klart väldigt arbetssamma. Undrar hur det kommer kännas om fyra år igen. Då är äldsta dottern snart tonåring och jag har väl förhoppningsvis lyckats få ett jobb någonstans. Jag som tenderar att oroa mig för framtiden har börjat tänka att det är ju trots allt väldigt spännande att inte veta. Vem skulle väl vilja veta precis hur livet kommer att se ut? Nästan ingen skulle jag tro.