lördag 28 april 2012
Stress på gastrokirurgen
Gastroplaceringen har varit en otroligt hektisk och lärorik tid. Man slungas mellan ronden som ska gå blixtsnabbt för att hinna med operationsschemat, operationerna där vi studenter visserligen inte behöver göra mycket men ändå ska försöka förstå och hänga med, mottagningen där man träffar en ny patient kanske var 20:e minut eller oftare, och avdelningsarbetet där det gäller att skriva in patienterna så snabbt som möjligt för att de ska hinna prata med narkosen. Vårdtiderna efter operationerna är mycket korta så det är stor omsättning på patienter på avdelningen. Jag upplever den här placeringen som stressig på så sätt att det finns så lite tid för reflektion och återhämtning mellan varje patient. Nu när helgen har börjat känns det svårt att lämna veckan bakom sig. Jag har lärt mig mycket under den här tiden men undrar om jag skulle orka med i längden. En läkare sade, när jag tog upp frågan, att med erfarenheten kommer lugnet också och kanske är det så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Eller med erfarenhet blir man bättre på att tränga bort sina tankar... Jag är lite kritisk till den typen av löpande-band behandling. För patienten är det ofta en stor händelse att bli opererad med mycket oro och tankar. Kirurger har en tendens att behandla patienten som ett (ibland gnälligt) organ. Nej, kirurgi är inget för mig som du hör.
SvaraRaderaJag håller helt med dig. För patienten är det jätteviktigt att få prata med någon som verkligen kan ta sig tid att svara på funderingar och frågor. Ibland var det så att patienten inte ens fick träffa kirurgen inför operationen utan inskrivningen sköttes helt av oss oerfarna läkarkandidater. Det är ju inte precis optimalt.
SvaraRadera