Läkarstudent och småbarnsförälder - största utmaningen?

Jag fick en intressant fråga om vad jag tycker är den största utmaningen med att vara läkarstudent och ha småbarn. Så här tänker jag.

Den största utmaningen är nog att utbildningen är anpassad för unga läkarstudenten som kan helt fokusera på studierna och inte har massor av annat runt omkring sig. Det är ju inget konstigt i sig eftersom de allra flesta är yngre och har inte barn men ibland kan det röra till det för en. Småbarn kan ju lätt bli sjuka och då måste man med inget varsel vara hemma. Många moment är obligariska och dessa måste tas igen för att kunna fortsätta på högre terminer. Där jag läser har men en kontroll varje terminsstart fram till termin 7. Man kan söka dispens för eftersläpande obligatoriska moment och tentor men det är inte alls säkert att man får det. Det tycker jag kan kännas som oerhört stressande. Pratade med vår studievägledaren som sa att det är rätt vanligt att läkarstudenter med barn tar uppehåll någon termin för att ta igen sådant som de missat. Att jag inte behövt göra det hittills är endast tack vare att maken har flexibla tider som gör att vi kunnat dela upp sjukdagarna så att jag kunnat gå på det jag måste vara närvarande på. Det går ju liksom inte att skicka dit en vikarie för att täcka upp åt något håll.

Skulle vara intressant att höra vad andra tänker i frågan så om någon läser det här och vill dela med sig vore det roligt!

Jullov

Med senvanlig knapp marginal har tentan och det praktiska provet avklarats! Det känns oerhört skönt och lyxigt att ta en paus från pluggandet och låta tankarna gå till den jul som står för dörren. Inser att det inte kommer vara precis självklart att vara ledig på storhelger i framtiden. Som läkarstudent har man julledigt men inga pengar, sen kommer det bli precis tvärtom :). Det har varit en intressant och som vanligt intensiv höst. Det blir nog ingen ortoped av mig men det har varit roligt att vara med och få se lite av verksamheten. Reumatologi tycker jag är väldigt intressant men svårt med komplicerade sjukdomstillstånd och vaga diagnoskriterier. Skulle faktiskt kunna tänka mig det men nu gick det så väldigt dåligt på just den tentafrågan så får väl se hur det blir... :)

Båda barnen är nu jullediga. Vi är inte sjuka (mer än lätt förkylda). Snön är vacker. Livet är faktiskt rätt bra i nuläget. Jag vill passa på att önska eventuella läsare en riktigt god jul.

Springmask och tentaplugg

Upptäckte idag att familjen, inklusiver jag själv, har springmask. Usch och fy. Helt mirakulöst har vi klarat oss hittills men nu är det vår tur. Känns inte precis så roligt. Det enda fina är att nu behöver jag inte plugga in den behandlingen inför infektionstentan nästa termin. Ett aber är ju att jag har praktiskt prov att klara av (väntar på resultat) och terminstenta innan nästa termin kan starta. Har inte varit helt effektiv vad gäller tentaplugg. Det är väl lite det som är den genomgående problematiken med att vara läkarstudent och ha barn. Det går inte att bara släppa allt för att fokusera på tenta eller andra prövningar. Det händer ju saker hela tiden. Som nu springmask till exempel. Är inte på bästa humöret men blir nog bättre imorgon.

Snökaos och heroisk forskargärning

Jag och barnen har varit ute i snöyran idag. Äldsta dottern skulle delta en studie på psykologiska institutionen. Vi kom dit trots ymmingt snöfall med dålig sikt. Experimentet eller vad man nu ska kalla det tog hela två timmar. Äldsta dottern var trött men nöjd efteråt för att hon hade fick ett legobygge i present som tack för hjålpen. När vi slutligen skulle åka hem var bilen helt insnöad på parkeringen. Vi kom inte ut. Det hela slutade med att försöksledaren fick hjälpa oss att skjuta på bilen. Tur var det att vi kunde åka bil hem för att all busstrafik var inställd och taxi var inte att tänka på. Ja, vad gör man inte för forskningen :)

Slut på klinikdelen för denna termin

Nu är ortopedblocket avslutat så nu är det dags att runda av med ett praktiskt prov och terminstenta. Det har varit roligt att vara på ortopeden. Svårt dock tydligen att få ST inom fältet så många tycker säkert som jag. Det är tacksamt att vara ortoped på så sätt att man ofta kan göra mycket för patienterna. Här på det stora sjukhuset specialiserar man sig dock väldigt mycket genom att dela upp kroppsdelarna mellan sig :), Fotortopedspecialisten ser därmed bara fötter och så vidare. Lite märkligt på något sätt tycker jag. Har man många problem går man således till olika ortopeder. Det kanske måste bli så numera. Satt med en gammal pensionerad ortoped och överläkare som berättade att förr gjorde man allt. Tycker det låter roligare. Blir det inte lite löpande band av att bara operera knän till exempel även om man då blir väldigt bra på det?

Nu är det helg och första advent. Har prioriterat bort allt julstädande och dylikt. Får se vad som blir gjort i helgen. Praktiskt prov på måndag. Är precis som förra gången väldigt stressad för det. Vet att jag inte fungerar så bra under stress så får ser hur det går... Ska försöka öva lite status på barnen om de går med på det :)

Ortopeden

Det är väldigt intressant med ortopedi. Under den korta tid jag har varit där har jag fått se massor av bilder på plattor och skruvar man satt in på patienternas frakturer. Verkar vara en väldigt praktisk specialitet med mycket hur och ganska lite varför. Trevligt tycker jag det verkar på så sätt att det tycks vara god stämning mellan läkarna och de allra flesta patienterna blir bättre efter behandling. Intressant också att det är fler kvinnor bland läkarna än jag trodde även om de äldre alla är män. Verkar hända en del på den fronten. Sitter och väntar på att bli uppringd till operation. Hoppas de inte glömt bort mig.

Halsfluss x 2

Det går halsfluss i familjen. Båda döttrarna äter nu pencillin och jag hoppas nu på undvika den så kallade "ping-pong" effekten som man tydligen kan se i familjer där medlemmarna återsmittar varandra. Undrar just hur det var på stenåldern. Fanns det halsfluss då?  Det påstås att infektionssjukdomarna fick fäste i samband med att vi blev fler och bodde tätare. Det låter rimligt med tanke på hur mycket infektionssjukdomar som tycks frodas på dagis :).

För övrigt så är endokrinblocket slut för min del och ortopedin har precis börjat. Det verkar roligt men känns lite tufft med fulla dagar nu när barnen är sjuka. Ortopedi är rätt praktiskt och därmed svårt att ta igen om man missar allt för mycket. Det går nog ihop sig den här gången också men tänker ibland med längtan på den rätt fria tillvaro jag hade i förra yrket. Dock skulle jag inte på allvar vilja byta tillbaka. Jag är fortfarande nöjd med mitt val trots det tomma lönekontot och all uppbunden tid. Man är väl lite galen helt enkelt... :)

Om sömn

Nu läser vi endokrinologi med massor av nya sjukdomar att hålla reda på. Intressant men har tyvärr suttit och storsovit på en del föreläsningar då yngsta dottern har sovit dåligt i flera veckor. Hon är inne i någon slags tillväxtfas och äter massor vilket gör att hon vaknar mitt i natten runt halv tre och vill ha frukost. Det tar verkligen på krafterna att inte sova riktigt bra. Hmm, undrar just om de där jourtunga specialiteterna är något för mig. Flera äldre läkare som jag talat med säger att det blir jobbigare att gå jour ju äldre man blir. Jag fick rådet att noga kolla upp hur mycket jour man förväntas gå och hur långt upp i åldrarna man gör det. På det sjukhus jag är på så går tex anestesiläkarna nattjour ända fram till 55 års ålder. Låter i mitt tycke rätt tungt. Hud däremot, där jag precis varit, har inga kvälls- eller nattjourer. Trevligt verkar det dessutom vara på avdelningen. Ja, det är många saker som spelar in vid val av specialitet. För min del väger både jourbörda och god stämning väldigt tungt så vi får se vad det blir till slut.

Om att komma ihåg

Det är svårt att komma ihåg allt. Jag är på rheuma nu och hjälp vad mycket det är att hålla reda på. De få patienter jag träffat hittills har alla haft rätt komplicerade sjukdomsbilder. Det svåra, tycker jag, är att sortera ut vad som är viktigt från det som inte är så relevant. Rheumautredningar verkar omfatta så många olika möjligheter. Tycker det är rätt svårt. Nä, jag kommer verkligen inte ihåg allt men försöker så gott jag kan...

Yngsta dottern har däremot ett litet hästminne numera. När vi skulle gå till dagis sa hon att hon ville köpa bondgårdsdjur till sitt stall (födelsedagspresent). Jag sa att det inte finns tid nu och hon menade att kanske efter dagis. I detta svaga ögonblick sa jag ja och gissa vad? Inte helt oväntat väl kom hon ihåg det. Tycker inte det är moraliskt sett rätt att säga nej i det läget. Dvs vi har nu varit i leksaksaffären. Nästa gång får jag ta konfikten där och då istället. Man lär sig något nytt varje dag. :)

Tillbaka i vardagen

Vi är nu redan inne på andra veckan av termin 7. Hematologi, klinisk farmakologi, ortopedi, rheumatologi, endokrinologi, dermatologi och röntgen ska klämmas in. Fattar inte riktigt hur men antar att meningen är att vi ska få en uppfattning och ett hum om det mesta på den här utbildningen. Inser mer och mer hur lite man kommer att veta om väldigt mycket när man blir klar.

Därhemma har det varit lite trögt att komma iväg på mornarna. Yngsta dottern måste man lirka med för att inte få en två-årings rättmätiga vrede på halsen... Maken och jag har kapitulerat vilket innebär att vi låter henne hålla på en "liten stund till" och jag kommer för sent till föreläsningen. Inte lätt det där. Har provat att bära iväg ett skrikande barn till dagis och själv är man då ledsen i flera timmar efteråt. Tips på hur man kan komma iväg smidigt mottages tacksamt :)!

Bara två år kvar...

Jag börjar snart också i skolan. Den här terminen börjar vi T7 och för min del är det nu "bara" två år kvar. Den tiden börjar bli mer greppbar tycker när. När det var tre, fyra och fem år kvar var det så lång tid att det bara var att köra ner huvudet i sanden och streta på. Nu har jag gjort mer än halva utbildningen men ologiskt nog känns det som det är lite väl mycket tid kvar till examen, och att det vore skönt att komma ut i arbetslivet och bli vuxen och tjäna egna pengar. Bäst kanske att försöka återgå till  strutsbeteendet och istället försöka fokusera på det som är här och nu.

Skolstart (inte jag)

Nu är semestern definitivt slut och skolan började idag för äldsta dottern som har börjat i första klass. Upprop idag där barnen satt i sina nya bänkar med bänkpapper, nyvässad blyertspenna och alldeles nya räkneböcker. Dottern har gruvat sig för det där med läxor och undrar om det kommer att "ta en hel halvtimme att göra dem eller?" :) Ja vi får se hur det blir med det.

OS reflektion

Sitter just och tittar på OS invigningen och tycker att det är ett intressant tilltag att hylla brittisk sjukvård.  Någon slags 50 talsmiljö, glada barn i sjukhussängar, sjuksköterskor (bara kvinnor) och läkare (bara män) som dansar. Sen står med stora bokstäver NHS (National Health Service) med stora bokstäver mitt på arenan. Om Sverige skulle göra något liknande skulle det väl stå Socialstyrelsen eller Landstinget där istället :). Lite märkligt skulle det kännas dock.

Semester!

Nu har jag och barnen varit hemma en vecka. Har lite svårt att slå av på takten. Vi har gjort alldeles för mycket den här veckan. Visserligen trevliga saker som att gå på jordbrukets dag i Julita i Södermanland men ska satsa på att försöka slå ner på takten under den här veckan. Ordbruket "satsa på" låter rätt dumt i sammanhanget men avspeglar rätt väl att jag tycker det känns lite som en projekt att gå ner i varv. Vardagen är rätt uppskruvad med allt som ska hinnas med och klämmas in. Barnen är också vana vid ett högt tempo. Min barndom var väldigt lugn och sommarloven kändes väldigt långa. Undrar hur mina barn kommer att minnas sina.

Under semestern kommer ouppkallat också behovet upp att reflektera över den föregående terminen. Mastig termen som bitvis kändes väldigt tung. Patienter med svåra och ibland obotliga sjukdomar. Den här vilan behövs på flera sätt. Bra att fundera på hur man agerar och varför man reagerar på ett visst sätt. Någon skrev att det verkliga jobbet kommer efter en erfarenhet då den ska byggas om till verklig kunskap. Tycker det låter vettigt.

Men nu ska jag avsluta det här inlägget för att starta projektet nedvarvning :). Yngsta dottern är på väg att vakna. Vi ska härmed ha en morgon i total ineffektivitet hur nu det ska gå till.

På rätt sida om gränsen!

Helt otroligt! Det gick vägen. Kan inte klara en tenta med mindre marginal än så här. Kanske de till och med sänkte gränsen för min skull. Tror jag måste köpa mig en trisslott :). Det känns så himla skönt nu när jag hade räknat med omtenta i augusti att faktiskt slippa. Nu är det sommarlov på riktigt!

Terminsslut i sikte

Imorgon är det sista dagen på terminen med terminstenta och allt. Jag känner mig helt klart stressad och uppjagad. Inte på samma sätt dock som när jag var ung student. Då kopplade jag på ett ohälsosamt sätt samman resultat med det egna personliga värdet. Det har blivit bätte på den fronten vilket jag tycker är en fördel med att vara äldre. Dock är det andra tankar som snurrar runt i huvudet. Jag vill inte ha en omtenta med tanke på hur sommaren blir då med inläsning på ledig tid som kan ägnas åt så mycket bättre saker.

Samtidigt kan jag inte säga att jag ångrar att jag inte lagt ner mer tid. Jag tänker som så att om jag nu ska läsa en så lång utbildning som det här är måste jag få till en strategi som fungerar för mig och familjen. För mig fungerar det inte att strunta i allt annat för att bara fokusera på pluggandet. Allt måste rulla på mitt i kaoset :). Dottern var i alla fall nöjd med skolans stora insamlingskväll idag trots regn och rusk.

Tentaplugg

Ja så var det dags igen. Maj är en stressig månad. Allt ska avslutas på jobb, skolor och dagis. Yngsta dottern ska ha maskerad på dagis. Hon ska klä ut sig till "något skogsdjur". Hmm inte helt lätt. Tips mottages med tacksamhet. Äldsta dottern ska kvällen innan tentan vara med på en årlig insamlingsdag på skolan. Det kommer säkert att gå ihop sig på något sätt. Det är egentligen inte studierna som jag finner påfrestande just nu utan snarare allt det där runt omkring. Det gäller säkert inte bara mig utan många som har barn känner nog som jag just i maj. Men det är en vacker månad också. Härligt med blommor och vårsol. Återkommer när den stora riktiga tentaångesten har gripit klorna i mig... :)

Kirurgterminen - sista klinikdagen

Nu är det slut på kirurgterminens klinikdel. Det är på sätt och vis med en suck av lättnad som jag lämnar den bakom mig. Jag är trött så in i märgen. Fullt program hela dagarna + obligatoriska jourer. Det har varit och är väldigt intressant men tempot har varit i tuffaste laget för mig och mitt liv. Jag träffade en hel del "T11:or" på akutjourerna  och de säger alla att den här terminen var den jobbigaste. Hoppas verkligen att det är så.  Jag har till och med sett fram mot inläsningsdagarna då man kan styra lite mer över tiden utan att rusa hem för att hämta på dagis varje dag med andan i halsen.

När jag läser igenom så inser jag att jag låter lite väl gnällig. Jag vet om att jag är priviligerad som får göra allt det här. Dock kan det bli lite väl mycket av det goda ibland...

Hajk

Jag och äldsta dottern har varit på hajk fredag-lördag med scouterna. Små scouter har med sig sina föräldrar på dylika utflykter så nu har vi sovit i ett vedeldat överfullt torp över natten. Det var väldigt mysigt och obekvämt precis som väntat. Detta trots att jag hade släpat med mig en madrass eftersom jag tänkte att jag var för gammal för att ligga på underlag. Inte särskild scoutmässigt skulle jag tro. Jag har aldrig varit med i scouterna tidigare. Det är en viss speciell stämning över det hela med bland annat sånger, rop och eget skyddshelgon. Efter den här utflykten så känner jag mig rätt trött och slut, helt jämförbart med ett nattpass med jouren. Hårt jobb det här med att var scout. :)

Stress på gastrokirurgen

Gastroplaceringen har varit en otroligt hektisk och lärorik tid. Man slungas mellan ronden som ska gå blixtsnabbt för att hinna med operationsschemat, operationerna där vi studenter visserligen inte behöver göra mycket men ändå ska försöka förstå och hänga med, mottagningen där man träffar en ny patient kanske var 20:e minut eller oftare, och avdelningsarbetet där det gäller att skriva in patienterna så snabbt som möjligt för att de ska hinna prata med narkosen. Vårdtiderna efter operationerna är mycket korta så det är stor omsättning på patienter på avdelningen. Jag upplever den här placeringen som stressig på så sätt att det finns så lite tid för reflektion och återhämtning mellan varje patient. Nu när helgen har börjat känns det svårt att lämna veckan bakom sig. Jag har lärt mig mycket under den här tiden men undrar om jag skulle orka med i längden. En läkare sade, när jag tog upp frågan, att med erfarenheten kommer lugnet också och kanske är det så.

Gastrokirurgi

Nu har jag varit en vecka på gastrokirurgen. Det har varit en helt ok vecka där man fått se en hel del och dessutom klarat av att hämta på dagis. Gastrokirurgen är indelad i övre och nedre gastro och just nu är jag på nedre vilket handlar om allt från Treitz liganment och nedåt. Nu ska vi läsa på om kolon och rektalcancer och det passar ju bra för min placering. Av de sjukdomar jag stött på hittills på nedre gastro kan jag ganska säkert säga att mina barn inte har någon av dem vilket är skönt. Jag har utvecklat en hypokondri å mina barns vägnar sedan jag började den här utbildningen samtidigt som jag paradoxalt nog tydligen har förhärdat mig mot åkommor såsom förkylningar, vilka jag tycker är inget jämfört med hur sjuk man kan vara... Totalt sett kan man väl säga att gastrokirurgi faktiskt verkar vara intressant med en ganska stor spännvidd av patienter och åkommor. Men, nä, det blir nog ingen kirurg av mig. :)

Skickar läkarföräldrar sina sjuka barn på dagis?

Det här inlägget kommer sig utifrån en svidande kommentar som jag fick en gång från äldsta dotterns förskollärare. Hon menade att när det gäller sjuka barn så är läkarföräldrar de allra "värsta" eftersom vi ofta skickar våra (i hennes mening) sjuka barn till förskolan. Nu undrar jag om det verkligen är så eller om det helt enkelt är så att förskollärare och läkare har olika uppfattningar om när man ska stanna hemma. Jag känner starkt på mig att även yngsta dotterns förskollärare tycker att vi skickar dit dottern lite för tidigt efter förkylningar och dylikt. Alltså uppfyller jag väl fördomen om (nåväl blivande) läkarföräldrar vilket kanske är något att vara lite glad över eftersom jag ju vill bli läkare :). Jag undrar vad orsaken till den här diskrepansen kan vara. Kan det vara så att den egna gränsen för vad som är sjukt flyttas upp av träffa många allvarligt sjuka människor på sjukhuset? Eller kan det vara så att personalen på min förskola har lite för högt ställda krav på att allt måste vara tipptopp under dagen? Jag vet inte men helt klart är det att jag och dem har helt olika perspektiv på frågan.

Tiden rusar

Hjälp, nästan en hel månad har gått sedan jag skrev sist. Nu är påsklovet slut. Vi hade faktiskt påsklov under den här kursen. Helt otroligt efterlängtat var det. Jag har inte gjort annat än inte pluggat. Kommer säkert att straffa sig men känns helt klart värt det i nuläget. Jag och barnen har varit iväg på resa medan maken stannat hemma och jobbat. Inte alls så orättvis uppdelning som det låter eftersom maken verkligen gillar att jobba :). Nu har klinfysveckan börjat och EKG skall nu slutligen tolkas på någorlunda rätt sätt. Anestesi och patologi har också hunnits med. Ingen av dessa två specialiteter är något för mig. Patienterna bara somnar ju på anestesin och på patologen ser man mest bitar av patienterna. Jag vill gärna träffa levande och pratbara patienter. Nu hörde jag dock en äldre allmänläkare som tyckte att han skulle ha gått in i röntgen eller patologi istället eftersom det kändes slitsamt att jobba på vårdcentral. Det är svårt att se framåt så långt och alldeles omöjligt att veta hur det kommer att kännas efter ett antal år inom en viss specialitet. Man kan i slutändan bara fatta beslut på den information man har idag och hoppas att det blir bra till slut.

VAB

Nu är yngsta dottern sjuk med feber, skällande hosta och snuva. Jag har haft en väldigt förstående handledare som låtit mig gå hem efter lunch under ett par dagar för att byta av maken. Det där med hur noga handledaren är med tider varierar väldigt mycket. Som student är man i handledarens händer vad gäller krav på närvaro och vad man förväntas eller får göra på klinik. Jag har haft tur hittills och kunnat gå halvdagar när det varit sjukt barn hemma. Det där är ju inte reglerat för oss studenter som det är för de som yrkesarbetar.

Att stå med på operation

Nu har jag fått stå med på thoraxoperationer under en vecka. Jag var väldigt nervös inför första dagen. Även om vi hade fått en introduktion var det väldigt oklart för mig vilken funktion man ska ha som kandidat och hur man ska bete sig inne i operationssalen. Nu har jag förstått det som som kandidat antingen kan stå på "anestesisidan" eller "vid såret".

Står man på anestesisidan har man oftast en fin vy från patientens huvudända. Man är inte steril utan kan gå runt lite grand och titta på vad tex perfusionisten (den som sköter hjärt-lung maskinen) gör. Då man inte är steril är det också mycket lättare att komma iväg på lunch och gå på toa. Nackdelen är ju dock att man inte får assistera kirurgen. Dock är det väldigt lite som vi kunde göra för att assistera så för min del passade anestesisidan rätt bra. 

Står man vid såret ska man steriltvätta sig enligt konstens alla regler. Man får hjälp med att klä sig när man kommer in i salen. Det var en konstig känsla tycker jag. Kände mig som en tvååring som inte kan klä på sig själv. Runt såret finns det ungefär fyra platser. Om det är en komplicerad operation så kan det behövas två kirurger. Då får kandidaten stå lite nedom såret mitt framför operationssköterskan där vyn var sämre. Eftersom det även fanns ett antal opererationssköterskestudenter så var platstillgången runt såret begränsad. Dessutom finns en regel med inte fler än 10 personer i operationsrummet. Som kandidat på thoraxoperation kunde man till exempel få hålla i någon hake eller med lite tur få sy lite grand. 

Ja, det här är mina intryck från veckan som varit. Ovanstående kan säkert skilja sig åt något mellan avdelningar och sjukhus. Berätta gärna isf! I stort tycker jag att det har varit en bra vecka. Väldigt intressant att få se hjärtoperationer och fantastiskt vad man faktiskt kan göra. Det blir nog ingen kirurg av mig men jag är väldigt glad över att ha fått vara med.

Barn under studietiden eller yrkeslivet?

Eftersom det kom en lång och intressant kommentar till senaste inlägget tänkte jag att jag skriver ner mina funderingar här på den brännande frågan om att få barn under studietiden eller om det är bättre att vänta till yrkeslivet.


Jag tycker själv att det är en svår fråga och har inga klara svar på hur jag själv ställer mig. Det finns fördelar och nackdelar med båda alternativen tycker jag. Så här resonerar jag i alla fall.

Fördelar med att få barn under studietiden:
* Inget ansvar som student, dvs ingen blir direkt lidande för att jag måste gå hem och hämta på dagis (som jag redan nämnt). De allra flesta handledare jag har haft på klinik hittills har varit väldigt förstående och låtit mig gå tidigare.
* Under preklin så är det rätt flexibla tider.
* Man kommer att ha de tuffaste småbarnsåren bakom sig när man kommer ut i arbetslivet.

Nackdelar med att få barn under studietiden:
* Strikta närvarokrav, svårt att VABa under klin med max 5 dagars tillåten frånvaro.
* Sämre ekonomi (om man inte har SGI vilande sen tidigare jobb)
* Överhängande tentor med inget rätt till barnomsorg för plugg inför omtenta.

Fördelar med att vänta:
* Bättre ekonomi.
* Rätt att gå ner till 75%
* Många andra kommer också få barn under AT och ST vilket väl bör minska risken att man känner sig som udda och besvärlig för att man har småbarn.

Nackdelar med att vänta (taget från råd givna av erfaren läkare):
* Svårt att påverka sitt schema. Läkaren tyckte att man skulle passa på att undervisa mycket under småbarnåren eftersom vi studenter har kontorstider...
* Krav på forskning på universitetssjukhus sätter extra press. Man ska akta sig för att forska ihjäl sitt äktenskap.
* Om man råkat gifta sig med en annan läkare kan det vara svårt att få ihop livspusslet under småbarnsåren. Med två tunga jourspeciliteter kanske man sällan träffas i vardagen. Enligt läkaren som gav de här råden är skilsmässa hos läkarpar vanligare än andra läkar-x konstellationer (där x är ett givet annat yrke).

Det var väl ungefär det jag kunde komma på. Fyll gärna på med för- och nackdelar. Jag tror det kan bli jobbigt (och väldigt roligt) när man än väljer att försöka sig på ytterligare ett barn. Det viktigaste bör väl ändå vara att man känner det där suget som gör att man bara inte kan avstå :)

2:a klinikveckan

Jag är nu inne på andra klinikveckan under den här terminen. Första blocket för min del består av 2 v. vårdavdelning på kardiologen och 2v. thoraxkirurgi. Det känns lite roligare nu. Jag tycker om att träffa patienter och det är dessa möten som gör att det känns meningsfullt att läsa på lite mer om olika sjukdomar och behandlingar. Däremot är mitt intryck hittills att det är mer än vanligt hierarkiskt på avdelningen. Alla beslut går via överläkaren vilket gör att underläkarna mest fungerar som några slags sekreterare. Mycket tid går åt till att vänta på att få tala med överläkaren vilket gör att deras situation inte är ett dugg bättre än min som väntar på handledning. De vill väl men som det ser ut så finns det inte mycket tid att handleda.

Jag har allt mer börjat inse att det inte precis är något bra "deal" att vara gift med en läkare eller läkarstudent. Maken som har flexibla tider blir det som får ta VAB samt lämna och hämta när jag inte kan. Vi får vara borta från kliniken under max 5 dagar per termin. Det är inte mycket med tanke på att småbarn ofta är sjuka. Den stora fördelen med att ha småbarn under studieåren är dock (som jag ser det) att man ju trots allt inte har något ansvar så måste jag vara hemma med sjukt barn är det mest jag själv som drabbas. Eller ja, även familjen drabbas ju eftersom jag måste ta igen frånvaron någon annan gång. Dock står man inte där med en knallsjuk patient samtidigt som någon ringer från dagis och säger att man omgående måste hämta sitt sjuka barn till exempel.

Läkare jobbar mycket och vissa specialiteter verkar vara svårare än andra att kombinera med familjelivet. Hur framtiden kommer att se ut är som alltid svårt att sia om. Det enda vettiga är gå på någon slags känsla att det ändå är värt det. Tycker jag det? Ja, faktiskt hur ologiskt det än kan tyckas. Hoppas bara familjen står ut med det nya yrkeslivet... :)

Motivationssvacka

Just nu är jag inne i en motivationssvacka. Känner mig trött efter tentaperiod med inläsning på jullovet och sedan pang på med kirurgtermin med fulla dagar och strikta krav på närvaro. Undrar hur det kommer att bli på klinik där man förväntas vara på plats klockan 8 eller tidigare varje morgon. Jag kommer inte att kunna lämna alls på dagis som öppnar klockan 7:30. Jag undrar hur dom som jobbar på kirurgen gör med sina barn. Har man inte en partner med flexibla tider eller andra anhöriga som kan hjälpa till går det väl knappast att få ihop det utan att ta till "hushållsnära tjänster". Hur ska det sedan bli arbetslivet frågar jag mig. Går det att kombinera läkarjobbet med familjelivet? Många läkare har ju familj så uppenbarligen går det ju men till vilket pris i så fall? Det kommer nog att kännas bättre snart men just nu tvekar och undrar jag lite vad jag gett mig in på.

Tillägg ca 30 minuter senare. Nu oroar jag mig som vanligt för framtiden. Saker och ting är ju bra just nu vilket ju egentligen är huvudsaken. Det är så sant som det är sagt att man ska ta en dag i taget :).

Kirurgtermin

Nu har jag gått en vecka på kirurgterminen. Det har varit väldigt intensivt med fulla dagar redan från början . Känner mig ganska matt efter förra kursen och har inte haft tid att ladda om med bara en helg mellan sista tentan och nya kursen. Vi har fått lära oss hur man tvättar sig när man ska stå med på operation. Tvål x 4 + speciell handsprit x 4 och sedan hålla händerna över armbågarna. Kläderna ska sedan på enligt viss procedur för att bli steril. Kommer nog inte fixa det första gången men verkar som operationsköterskorna har stenkoll. Kursansvarig säger att på kirurgen är det "raka rör" som gäller. Får se vad han menar med det. Jag återkommer med rapport. Nu har vi ett antal teoriveckor framför oss innan det är dags att stå med på operation.

G!

Så var den tentan för termin 5 godkänd! Skönt. Det hade varit jobbigt med en omtenta i februari. Maken och jag har firat med semla. Alla anledningar att fira är bra utom de dåliga :) Nu återstår en liten tenta i medicinsk etik och juridik på fredag. Oj vad glad jag är att jag inte ska bli jurist. Jag skulle aldrig lyckas knåpa ihop så snitsiga lagtexter med tanke på att jag knappt klarar av att läsa dem.

Tentaplugg och jullov

Ja så var det snart dags för tenta igen. Den 4:e, dvs om tre dagar, äger terminstentan rum. Nu har jag så smått vant mig vid att vara student igen så det har inte känts särskilt upprörande eller förvånande att tentadatum läggs in så nära jul. Barnen har varit hemma från dagis och skola så det har blivit väldigt lite plugg. Nu blir det ju ännu mindre eftersom jag sitter här och bloggar :). Nu gäller det att banka in så mycket som möjligt under de närmsta två dagarna så får vi se hur långt det räcker. Trots den överhängande tentan tycker jag det har varit ett bra jullov. Lagom mycket borta och hemma. Det enda trista är den allestädes frånvarande snön. Hmm, vintern är ju trots allt inte slut än så hoppet finns kvar.