Jag är nu inne på andra klinikveckan under den här terminen. Första blocket för min del består av 2 v. vårdavdelning på kardiologen och 2v. thoraxkirurgi. Det känns lite roligare nu. Jag tycker om att träffa patienter och det är dessa möten som gör att det känns meningsfullt att läsa på lite mer om olika sjukdomar och behandlingar. Däremot är mitt intryck hittills att det är mer än vanligt hierarkiskt på avdelningen. Alla beslut går via överläkaren vilket gör att underläkarna mest fungerar som några slags sekreterare. Mycket tid går åt till att vänta på att få tala med överläkaren vilket gör att deras situation inte är ett dugg bättre än min som väntar på handledning. De vill väl men som det ser ut så finns det inte mycket tid att handleda.
Jag har allt mer börjat inse att det inte precis är något bra "deal" att vara gift med en läkare eller läkarstudent. Maken som har flexibla tider blir det som får ta VAB samt lämna och hämta när jag inte kan. Vi får vara borta från kliniken under max 5 dagar per termin. Det är inte mycket med tanke på att småbarn ofta är sjuka. Den stora fördelen med att ha småbarn under studieåren är dock (som jag ser det) att man ju trots allt inte har något ansvar så måste jag vara hemma med sjukt barn är det mest jag själv som drabbas. Eller ja, även familjen drabbas ju eftersom jag måste ta igen frånvaron någon annan gång. Dock står man inte där med en knallsjuk patient samtidigt som någon ringer från dagis och säger att man omgående måste hämta sitt sjuka barn till exempel.
Läkare jobbar mycket och vissa specialiteter verkar vara svårare än andra att kombinera med familjelivet. Hur framtiden kommer att se ut är som alltid svårt att sia om. Det enda vettiga är gå på någon slags känsla att det ändå är värt det. Tycker jag det? Ja, faktiskt hur ologiskt det än kan tyckas. Hoppas bara familjen står ut med det nya yrkeslivet... :)
Jag funderar allt mer på hur jag kommer reagera på att jobba med ett jobb som är fullständigt schemalagt. Jag som är van med ett jobb där jag kan komma och gå som jag vill bara jag levererar (som forskare).
SvaraRaderaJag är ändå glad att mina barn är så stora att de kan vara ensamma hemma när det kör ihop sig.
Ja vi har ju råkat byta oss från en ytterlighet till en annan. Jag tyckte å andra sidan det var så himla trist att sitta framför datorn i min ensamhet hela dagarna. Tur att det finns de som gör det. Annars hade vi ju inte haft några roliga dataspel till exempel :)
SvaraRaderaMina resonemang går i liknande banor, fast i mitt fall handlar det om ev. 2a(kul för de som påbörjat läkarutbildning nöjda med att ha fått alla de barn de vill ha :).
SvaraRaderaNär passar det bäst liksom, under utbildningen och ta uppehåll en termin eller precis i slutet (man lär väl ändå få vänta på AT 1-2 terminer efter examen)?
Under utbildning: allt det du beskrev + graviditet på det. Men som student, ja, man har inte alls lika stort ansvar. Och visst kan det vara skönt att ha något äldre barn när man ska börja jobba igen. Dock orolig om det verkligen kan gå utan att behöva ta ett långt uppehåll på sådär 2-4 terminer?
När man jobbar kan man ringa och anmäla VAB. Man får dessutom VAB-peng. Man blir knappast tvingad att jobba in den dagen. Och man har väl ingen gräns på max 5 VAB dagar/halvår när man är anställd. Man har inga tentor hängande över sig. Man har (faktiskt) rätt att gå ner i tid till 75% (detta förlänger förstås AT och ST tiden men ändå).
Hur mycket jag än tänker blir jag inte klokare på det.
Någon som har några tankar och råd?