Jag fick en intressant fråga om vad jag tycker är den största utmaningen med att vara läkarstudent och ha småbarn. Så här tänker jag.
Den största utmaningen är nog att utbildningen är anpassad för unga läkarstudenten som kan helt fokusera på studierna och inte har massor av annat runt omkring sig. Det är ju inget konstigt i sig eftersom de allra flesta är yngre och har inte barn men ibland kan det röra till det för en. Småbarn kan ju lätt bli sjuka och då måste man med inget varsel vara hemma. Många moment är obligariska och dessa måste tas igen för att kunna fortsätta på högre terminer. Där jag läser har men en kontroll varje terminsstart fram till termin 7. Man kan söka dispens för eftersläpande obligatoriska moment och tentor men det är inte alls säkert att man får det. Det tycker jag kan kännas som oerhört stressande. Pratade med vår studievägledaren som sa att det är rätt vanligt att läkarstudenter med barn tar uppehåll någon termin för att ta igen sådant som de missat. Att jag inte behövt göra det hittills är endast tack vare att maken har flexibla tider som gör att vi kunnat dela upp sjukdagarna så att jag kunnat gå på det jag måste vara närvarande på. Det går ju liksom inte att skicka dit en vikarie för att täcka upp åt något håll.
Skulle vara intressant att höra vad andra tänker i frågan så om någon läser det här och vill dela med sig vore det roligt!
Det jag tycker varit svårast är känslan av rättslöshet. Speciellt nu under de kliniska terminerna. Ibland får vi schema bara ett par dagar innan vi ska börja och får veta att vi har kvällspass, obligatoriska moment är omöjliga att förhandla mm. Jag tycker inte det är ok att man ska behöva läsa en extra termin bara för att man har barn och inte får en chans att planera ordentligt. Men jag har klarat mig bra, mycket för att mina barn är så stora att de klarar sig själva en kväll då och då.
SvaraRaderaKänner helt igen den där känslan av rättslöshet. Tror att det är svårare att finna sig i allt när man är äldre och mer van vid att få bestämma över sitt liv. Tycker också att det inte är rätt att man måste gå om en termin av den enkla orsaken att man inte hinner planera.
RaderaGod Jul!
SvaraRaderaGod fortsättning! :)
RaderaHar nu fått schemat för T8. Inga luckor alls i schemat över sportlovet eller påsklovet. Det är bara att ställa in sig på det. Dottern får gå på fritids vilket hon brukar tycka är helt ok. Många verkar dock kunna ta ledigt och vara hemma med sina barn. Ja, sånt har man ju valt bort nu när man är läkarstudent.
SvaraRaderaHej. Har precis fått reda på att jag är gravid, läser till veterinär. Jag undrar om jag skulle kunna maila lite med dig? Jag förstår att du har fullt upp, men jag hade varit så tacksam! isabelle-larsson@hotmail.com
SvaraRaderaGrattis till blivande bebisen! Du får gärna skriva till mig på mammalakarstudent@gmail.com.
RaderaTack för svar! Intressant med FiaLisas svar ovan också. Jag har mkt hjälp med barnen, främst från mina föräldrar så det är ju en fördel iallafall. Well, får se om jag någonsin kommer in, just nu känns det så avlägset alltihopa.
SvaraRaderaLycka till med studierna! 5.5 år + ev förberedelsestudier låter som lång tid. Dock tycker jag att tiden känns både för lång och för kort. För lång för att man vill bli klar, tjäna pengar och bli vuxen igen. För kort för allt man behöver lära sig och sen barnen som bara växer hela tiden i raketfart tycks det som. Ja det där med tiden och hur snabbt det går är väl en väldigt individuell upplevelse.
RaderaÄven om det är ca två år sedan inlägget, är det riktigt intressant att läsa och ta till sig, såsom småbarnsförälder med tankar på att läsa till läkare...
SvaraRadera