fredag 15 juni 2012
På rätt sida om gränsen!
Helt otroligt! Det gick vägen. Kan inte klara en tenta med mindre marginal än så här. Kanske de till och med sänkte gränsen för min skull. Tror jag måste köpa mig en trisslott :). Det känns så himla skönt nu när jag hade räknat med omtenta i augusti att faktiskt slippa. Nu är det sommarlov på riktigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis! Vad roligt!
SvaraRaderaTack! Jag har faktiskt köpt en trisslott idag men ingen vinst. Någon måtta får det väl ändå vara med turen... :)
RaderaStort grattis!
SvaraRaderaTack! Har ohälsosamt många gånger gått in på studieresultaten för att verkligen se att kursen nu är registrerad som klar och det är den varje gång jag tittar... :)
RaderaHej!
SvaraRaderaFörst och främst grattis till avklarad tenta!
Jag är 30 år och nybliven mamma till en underbar liten kille. Jag har haft drömmen att bli läkare i ett antal år nu och kämpar fortfarande med att bli antagen till utbildningen. Men sedan jag blev mamma för nästan 5 månader sedan har jag börjat fundera på om det kommer att fungera i praktiken. Kommer inte min lilla kille att bli lidande för mitt val? Han behöver ju sin mamma (och jag behöver honom). Jag vill inte ha honom på dagis 8-10 timmar om dagen. Hans pappa jobbar 6 dagar i veckan och även han har planer på att byta bana och läsa en ny utbildning. Och jag måste jobba samtidigt som mina studier för någon mer studielån får jag inte...
Alla som känner till mina ambitioner tycker att jag ska lägga drömmen åt sidan, koncentrera mig på min familj och nöja mig med de utbildningar jag redan har. Jag har två utbildningar i bagaget och jobbar inom vården som biomedicinsk analytiker.
Hur ser din vardag ut, jag menar hur många timmar om dagen pluggar du och hur mycket tid har du att spendera med dina barn? Hur flexibla är utbildningsansvariga och lärare när det gäller personer som mig (med jobb och barn)?
Du kan förstås inte tala om vad jag ska göra men att få en liten inblick i din vardag kanske kan hjälpa mig i mitt beslut.
Stort tack och varma lyckönskningar :)
Att studera är som ha ett heltidsjobb som man satsar mycket på. Barnen är på dagis och skola/fritids heltid vilket för oss blir 8 timmar om dagen. Vi bor mycket nära och dagis/skola och kan dessutom cykla till sjukhuset/makens jobb. Det är en mycket stor fördel att ha nära. Jag har kursare med barn som pendlar med 1-2 timmars resväg (enkel resa) och då blir det längre dagar. För att hinna med studier/jobb turas vi om att hämta och lämna. Annars hade det varit svårt för mig att komma till sjukhuset på morgonen. För att hänga med någorlunda läser jag någon timme på kvällarna och en del på helgerna.
RaderaDet kan nog vara svårt att hinna med att jobba extra under klinikterminerna om man också vill hinna med att träffa familjen. De som gör det tänker nog att det är en övergående tid och att det kommer att bli bättre när man väl börjar jobba. Sen beror det förstås på hur stora barn man har och om man har nätverk kring sig av mor- eller farföräldrar. Våra föräldrar bor långt bort så det är maken och jag som sköter ruljansen.
På det stora hela tycker jag att jag hinner med familjelivet. Vi har tid att ta äldsta dottern till aktiviteter av olika slag och jag tror inte att jag har mindre tid än de andra mammor jag känner som jobbar heltid med krävande jobb. Då har jag dock valt att inte jobba vid sidan om studierna. Som sagt så känner jag till studenter med barn som gör det men då får man nog "offra" mer än jag är beredd att göra.
Tack för ditt svar. Studier är som ett heltidsarbete, självklart. Att sedan jobba vid sidan om studierna kräver som du säger en hel del uppoffring. Jag vet inte heller om jag är beredd att göra de uppoffringar som krävs.
RaderaJag får se hur allt utvecklar sig, först och främst om jag överhuvudtaget blir antagen till utbildningen och när det i så fall blir...
Du kan ta studieuppehåll under utbildningen för att arbeta och spara undan. Det spelar kanske inte så stor roll i slutändan om du skulle bli klar med din grundutbildning 1-2år senare.
RaderaSaker och ting brukar lösa sig som man säger. Ibland blir det bättre och lättare än man kan tro. Verkar som du ändå känner rätt starkt att du vill bli läkare och det enda sättet att prova drömmen är att realisera den. Jag tror att man oftare ångrar det som man inte gjort än sådant man gjort. Det finns ändå rätt gott om äldre läkarstudenter med barn utan studiemedel så på något sätt går det ju vad det verkar.
Radera