måndag 21 maj 2012
Tentaplugg
Ja så var det dags igen. Maj är en stressig månad. Allt ska avslutas på jobb, skolor och dagis. Yngsta dottern ska ha maskerad på dagis. Hon ska klä ut sig till "något skogsdjur". Hmm inte helt lätt. Tips mottages med tacksamhet. Äldsta dottern ska kvällen innan tentan vara med på en årlig insamlingsdag på skolan. Det kommer säkert att gå ihop sig på något sätt. Det är egentligen inte studierna som jag finner påfrestande just nu utan snarare allt det där runt omkring. Det gäller säkert inte bara mig utan många som har barn känner nog som jag just i maj. Men det är en vacker månad också. Härligt med blommor och vårsol. Återkommer när den stora riktiga tentaångesten har gripit klorna i mig... :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
att klä ut din yngsta till ekorre blir nog enklast. Det enda man behöver är en röd/orange/gul tröja+byxor/kjol alt. klänning. Sedan tar man en glittergirlang i passande färg och viker en svans (som man kan sy fast med ett par stygn till klänningen/kjolen/byxorna). För öronen tar man hårdiadem och knyter fast ett par bitar från samma glittergirlang dit.
SvaraRaderaSkogsmusen och haren/kaninen är ganska lätta att fixa med
Stort tack för hjälpen! Det är guld värt i dessa bråda tider. Tror jag har allt hemma för ovanstående.
SvaraRaderaHej! jag följer din blogg och tycker det är roligt att läsa om allt du/ni har för er. Har också en fråga som kanske platsar bättre i inlägget om barn som du skrev för några veckor sen men har inte fått tummen ur att skriva ett inlägg förns nu..
SvaraRaderaKänner man ofta att man inte räcker till som både förälder och läkarstudent? Funderar på att skaffa barn under termin 4 eller ev 6. (hoppas komma in på läkare till hösten med 1,9 på Hp) För min del känns familj viktigare än karriär och jag kommer självklart sätta barnet/barnen i första rummet i alla lägen.. Men är samtidigt lite orolig att det ska bli soppa av alltihop och att man alltid kommer känna sig konstant stressad :s gissar att det också har att göra med "normen" -plugga först- barn sen..- Är 22år.. är det bättre att vänta om man har möjlighet? Vet ju att jag egentligen inte vill vänta, efter 5,5 års grundutbildning är det ju AT, sen "riktigt jobb" och kanske ST.. Så det kommer ju aldrig passa utan att man tar sig tid. Borde man inte generellt vara mindre stressad under studierna än precis när man är klar då man ska försöka minnas allt man lärt sig + det stora ansvaret man får som färdig läkare? hur resonerade du?
varma hälsningar Evelina
Det är en väldigt svår fråga du ställer. Huruvida man räcker till som förälder eller inte sitter ju liksom väldigt mycket i betraktarens öga. Jag har en bild av mitt föräldraskap och mina barn kommer att ha en annan. Ingen kan i slutändan sägas ha fel utan det är den personliga upplevelsen som räknas. Det finns inget facit eller godkäntgräns för gott föräldraskap tyvärr.
SvaraRaderaDet får mig att tänka på en bok jag läst en gång som heter "Ro utan åror" där en Ulla-Karin Lindquist beskriver sina tankar och känslor runt sin ALS. Ett av hennes barn säger att när de var små så tog hon sig ofta inte tid för dem. Författaren menar att det alls inte var så ur hennes perspektiv men att hennes barn har sin sanning och det måste man acceptera hur ont det än gör. Väldigt starkt och modigt av henne att skriva så tycker jag.
I nuläget känner jag ibland att jag inte räcker till och att jag skulle vilja ägna mer tid åt barnen istället för att komma hem uttröttad efter en dag på sjukhuset. Det tror jag dock inte kommer att ändra sig efter examen. Det verkar inte precis vara lättare att vara nyexad utan det är ju då hela börjar med ansvar och jourer precis som du nämner.
Men som jag förut konstaterat. För mig är det värt det här och jag tror att i slutänden är det bättre att ha en mamma som är nöjd med det hon gör, än att ha en mamma som gör något hon egentligen inte vill utan "uppoffrar" sig för barnen vilket också för dem blir ett ok att bära.
Sen förändras föräldraskapet hela tiden. Barnen växer så det knakar. Äldsta dottern som är 6 behöver inte oss på samma sätt som 2-åringen. Så det här med "att räcka till" är en rätt fluktuerande historia som ständigt måste prövas om omprövas. Ett väldigt luddig utsvävning på en mycket svår fråga men bättre än så här kan jag inte svara.
Tack för ditt svar, jag vet självklart att det inte finns något univesal-svar men det är givande att få flera aspekter på det hela! Tack också för en bra blogg!
SvaraRadera//Evelina