Pyntstress

Jag kände pyntstress inför julen för första gången i mitt liv den här helgen. Det är ju massor som ska fixas för att julstämning ska uppstå. Äldsta dottern ville baka lussebullar och pepparkakor. Hon gillar dessutom att dekorera så hon hade bespetsat sig på att julpynta. Det hela blev lite för mycket för mig även om jag egentligen gillar allt som är ätbart. Bakandet på lördagen slutade med att yngsta dottern bröt ihop för att hon inte kunde baka lika fint som storasyster vilket slutade med mycket gråt och tandagnisslan. Inte precis den tindrande julstämning som jag hade föreställt mig. Söndagen ägnades åt julpyntning vilket kulminerade i att glitter, kulor, bonader, dukar etc spreds ut i högar på golvet eftersom allt ju skulle undersökas noggrant. Jag slet mitt hår och tyckte synd om mig själv. 

Nu har jag lugnat ner mig lite efter en heldag på sjukhuset om akut handläggning av patienter... :) Jag har avslutat placeringarna på lunga och geriatrik och har precis börjat blocket i akutsjukvård. Geriatrik var mycket roligare än jag kunde tänka mig. Jag tycker om att höra livshistorier och på geriatriken fanns det ju gott om sådana eftersom patienterna levt rätt länge. Dessutom var det ju rätt tacksamt att vara på rehab där de flesta går hem lite piggare än när de kom dit. Under de två veckor jag var där serverades tårta flera gånger från tacksamma patienter. Lunga däremot tyckte jag var rätt tungt med KOL och lungcancer.  Åndå tycker jag att två veckor är lite för kort tid för sjukdomar som är så pass vanliga. Undrar lite över hur det kommer att kännas under kommande terminer. Just nu tycker jag att man precis får ett hum om hur handläggningen av patienterna ska ske innan det är dags att byta avdelning. Lite grand som att vara PRAO elev men skillnaden är att det ska vara så här i ytterligare 2.5 år för min del... :)

Morgonrace

Måndagsmornar är verkligen rena gatloppet hemma hos oss. Yngsta dottern vaknade runt klockan halvfem på natten och somnade sedan sött om vilken inte dotterns mamma och pappa gjorde. Båda barnen vaknade dock med glatt humör vilket ju i sig är en bra sak :). Jag ska lämna barnen som inte tycker att det finns någon anledning att skynda sig att äta och klä på sig. Två små berg av ytterkläder och gympapåse ligger framför dörren som maken snubblar på när han ska ge sig iväg. Nu har vi några minuter tillgodo och då vrålar yngsta dottern att hon också vill äta youghurt med honung. Hon har dessutom lekt med storasysters pärlplattepärlor som nu ligger utspridda på bordet och golvet i köket. Av erfarenhet vet jag att det tar längre tid att bråka om youghurten så hon FÅR (nu kanske vissa för förfasar sig) äta youghurt och vi tar oss alla tre till dagis i bästa samförstånd. Äldsta dottern vill följa med in eftersom det är kallt ute och tycker att hon också ska klä av sig sina ytterkläder. Yngsta dottern lämnas och vi tar oss med andan i halsen och utan ytterkläder till skolan eftersom det är uppställning klockan 8:20 för att gå till gympasalen dit man inte kommer in utan att kontakta vaktmästare om man är sen. Vi anländer till skolan 8:19. Jag har hjärtklappning och äldsta dottern säger att hon fryser och har ont i lungorna. Men jag gjorde det! Kom i mål igen!

Nu ska jag försöka att koppla av under föreläsningen om lungsjukdomar och håller tummarna för att ingen kommer att ringa för att meddela att något sjukt barn måste hämtas. Ja, det här var ett fragment av min vardag. Det är roligt att vara förälder men helt klart mer ansträngande än att gå läkarprogrammet :).