Nu har termin åtta precis avslutats. För en gångs skull utan tentastress utan med en lång serie av föreläsningar. Inte helt fel. Förstår att latheten kommer att straffa sig i oktober men just nu känns det helt klart värt det. Med lite tur kommer jag kunna flytta upp en termin pga avklarat projektarbete och då är jag klar om nästan precis ett år.
Undrar hur det kommer att kännas att börja arbeta. Den här sommaren kommer jag att återgå till mitt gamla arbete, mycket för att kunna vara ledig i juli när dagis och fritids är stängda. Jag förstår för övrigt inte hur man kan ha ett arbete där man måste vara närvarande i juni. Den här veckan är kort med nationaldag, nästa vecka har dagis planeringsdag på måndag och fritids har planeringsdag på fredag, veckan efter det är det midsommar. Det blir som bäst halvtid. Nästa år får nog maken ta en del av det om jag får vikariat under sommaren. Eftersom vi numera inte längre är så flyttbara funderar jag på att försöka få vikariat i väntan på AT här i universitetsstaden. Alternativet skulle annars vara att veckopendla vilket låter väldigt tråkigt. Är det värt det är frågan? Tror inte det men har inte tänkt klart än.
Ett år känns både som en evighet och som väldigt nära. Vikariat ska tydligen sökas redan i höst om man vill vara ute i god tid. Det ska bli intressant att se hur det kommer att gå.
Det känns som det var igår - på riktigt, jag menar det. Du söker första viket sen rullar det bara på. Jag kan berätta att när jag jobbar som underläkare känner jag mig ungefär som jag gjorde som student på praktik men man fortsätter klättra lite i taget så lite högre status och lite mer ansvar. Nu har vi haft några veckors AT-intro där vi går runt och får massa information i flock. Jag kallar mina kollegor för kursare av misstag eftersom det känns just så. Vi är en flock studenter som går runt och ser oss om lite. Sen ser de väldigt sårade ut och då får jag snabbt rätta mig och säga kollegor, det verkar vara viktigare för dem att var läkare. Själv står jag med fartränder i håret och undrar vad det är som händer - jag, doktor?
SvaraRaderaLåter som en bra övergång mellan student och läkarjobb på riktigt. Tack för en inblick in i framtiden!
RaderaJag har också börjat fundera lite i de banorna. Jag har dock fler år kvar på utbildningen. 2 barn, hårt arbetsmarknad för sambo, umgängeskrets, hus = omöjligt att flytta för AT. Att vikariera 1 år i Sthlm ser jag inte som något problem. Jag är dock orolig över att 1. det kommer att bli svårt att få ngt jobb utan leg, 2. det lätt blir 3-4 år innan man lyckas få ngn AT här. Vi vet inte heller än hur vi ska göra - veckopendla eller pendla ca 4 tim/dag känns väldigt trist, man missar så mycket av sina barns uppväxt...Hoppas att det löser sig för dig på ett smidigt sätt. Lycka till med sista året!
SvaraRaderaVet inte heller hur lång tid man kan behöva få vikariera. Jag har träffat på en AT läkare som hade vikarierat i två år innan AT tjänst. Systemet är ju rätt knäppt och det antar jag alla egentligen tycker. Jag menar att man måste meritera sig genom att vikariera och därmed ha mindre handledning och mer ansvar än som AT läkare.
RaderaHåller fullständigt med! ATn skall påbörjas direkt vilket inte sker i verkligheten då det förekommer "väntetid" i form av vik.ul även på de avlägsna småorterna.
Radera