Psykiatri

Nu går jag på psykatriplaceringen. Det är lite som att börja om igen. Psykiskt status skiljer sig en del från somatiskt status och i veckan satt jag i två!! timmar med mitt diktat. Patientbesöket tog 1 timme och 40 minuter så det fanns en hel del att fundera på i efterhand. Att möta människor som har ont i själen väcker en hel del hos en själv. I alla för är det så för mig. Roligt och förvånande är att så pass många ändå blir hjälpta av den behandling som finns att erbjuda. Det är dock brist på läkare inom specialiteten så köerna är orimligt långa.

En sak som jag tycker är väldigt tänkvärt är hur vi talar om människor med en psykiskt sjukdom. En professor påpekade att många (inklusive en del läkare) sägar "de schitzofrena" om patienter med schitzofreni. Att säga så gör människan till sjukdomen. Schitzofreni är visserligen en sjukdom som vi inte riktigt förstår etiologin till och som kräver livslång medicinering men så är det ju med hypertoni och diabetes också. De flesta tänker väl inte på dessa patienter som att de främst är sin sjukdom. Viktigt att tänka på tycker jag.

Psykiatrplaceringen har hittills i stort sett varit bra. Får se hur nästa vecka blir. Då kommer jag att vara på psykakuten.