Nu är psykiatriplaceringen klar. Tre intressanta och bitvis rätt tunga veckor. Psykiatri är intressant. Det är helt otroligt vad en obalans i hjärnan kan göra med oss. Ju mer vi lär oss, desto mindre stigmatiserande hoppas jag det blir med psykiatriska sjukdomar. Det är ju rena rama folksjukdomar som står för flertalet av alla sjukskrivningar. Ändå talas det så lite om dem. Med tanke på hur vanligt det är så känner de flesta av oss säkert någon som har en psykiskt sjukdom men som väljer att inte berätta. Det är rätt hemskt att det ska vara så. Vem vet kanske blir det psykiater av mig trots allt. I vilket fall kan jag intyga att specialiteten verkar fungera med famljelivet.
Ja, psykplaceringen öppnade ögonen på mig lite. Jag tycker det är spännande, men insåg att det är psykologerna som får göra det som jag tycker är roligt, dvs ha samtal med patienterna. Läkarna verkar mest skriva ut läkemedel. Lite generaliserat, jag vet.
SvaraRaderaMitt intryck är precis tvärtom. De jag gick med pratade väldigt mycket med patienterna men jag var på en utredande enhet där man hade över en timme för varje nybesök. Uppgiften var att utreda patientens behov och sedan kom psykologen in om det blev fråga om KBT till exempel. Kanske var jag på ett speciellt ställe. Det är visst ett block psykiatri under AT. Ska bli intressant att se hur kommer att vara då.
RaderaHej, jag har läst din blogg ett tag nu och tycker att du är väldigt duktig.
SvaraRaderaJag har ett par frågor, skulle bli väldigt tacksam om du kunde svara på dem. Jag är snart 26 och har 2 små barn och är gravid med den tredje. Har haft dröm att bli läkare i många år och nu äntligen har jag chans att bli antagen och fått första problem när jag plötsligt blev gravid och måste födda den 10 maj. Vet inte om det är bäst att börja terminen i januari och ta uppehåll i maj, när barnet blir fött, då blir jag ju inte ens klar med T1. Eller är det tar uppehåll direkt pga graviditeten och börja då barnet blir 7-8 mån och sen kommer jag ju tycka att den är för liten och så tänker jag amma. Vilket alternativ tycker du är bäst?
Och frågan nummer två: om jag har förstått rätt, så alla böcker på läkarprogrammet är på engelska och jag betraktar mina kunskaper som väldigt grundläggande, fast jag lyckades att få ganska bra betyg. Då undrar jag om det ens går att klara sig med bara sådan engelska? Har nån börjat så och har klarat sig i efterhand?
Jag har stor passion för allt med kroppen och sjukdomar att göra, med tvivlar om det räcker...
Grattis till kommande bebisen! Det bästa är att höra med det universitet du tänkte gå på vilka regler som gäller för uppskjutande av studiestart. Det varierar och jag vet att en del har rätt strikta regler. Vad gälller att börja T1 i januari eller vänta till senare är svårt att säga. Det beror ju helt på mycket du tror du orkar och hur mycket support du har runt omkring dig. Det går att styra sina tider rätt mycket men det kan ändå vara stressande att börja en ny utbildning. Takten är hög vilket tills största del drivs upp av alla högpresterande studenter som är vana vid att vara bäst :). Vad gäller kurslitteraturen är det mesta på engelska under preklin men under klin är det mesta skrivet på svenska. Jag tror inte du behöver oroa dig över engelskan men visst är det en viss barriär innan man vänjer sig. Lycka till nu med allt!
RaderaTack så mycket för svaret! Min mamma kommer passa mina barn om jag väljer starta i januari, men som du sa det är nog bäst att kontakta universitet. Jag förstår redan vad du menar om högpresterande studenter =)) Har gått på naturvetenskaplig bastermin och då hade vi 6 ämne på 5 mån och dem flesta var väldigt duktiga och när man satt på biblan o pluggade med dem så kände man sig lite looser o ville bara plugga mer och mer,att jag är van att ha bästa betyg i det mesta jag gör krånglar kanske allting till =) Tack igen, det där med engelskan var viktigt för mig.
Radera