Så går jag nu äntligen barnkursen! Jag har sett fram mot det här sedan jag började utbildningen. Mina barn har inte varit mer sjuka än andra barn. Dvs jätteofta, tyckte jag, under de första åren på dagis och mindre ofta nu när de är lite större. Dock har jag vid varje sjukdomsomgång funderat på både det ena och andra vad gäller symtomens allvarlighetsgrad som tex hur hög är hög feber och varför skuttar mitt barn runt trots feber, eller hur länge kan en magsjuka pågå egentligen... :)
Kursen har varit bra hittills men oj så stressigt det verkar vara att vara barnläkare. Akuten smockfull av barn och föräldrar enligt de kursare som varit där. Själv har jag gått med en läkare i barnneurologi under veckan och av alla placeringar jag varit på hittills så tycker jag nog det var en av de stressigaste avdelningarna. Kanske blir det så för att det handlar om barn och alla vill göra sitt allra bästa?
Jag tror väl inte jag kommer få svar på allt det som jag funderat på vad gäller symtom och sjukdomsförlopp då jag förstår att variationen är stor. Däremot hoppas jag så klart bli bättre på att skilja ut farliga tillstånd från mindre farliga. Nu väntar en vecka i barn- och ungdomspsykiatri.
Jag kände ändå en stor fördel som mamma, jag hade lite koll från början som jag kunde bygga vidare på och jag tyckte nog att jag hade en viss känsla för när ett barn var riktigt dåligt eller "bara" sjuk.
SvaraRaderaKul! Jag undrar också hur barnkursen blir. Blir man lugnare eller mer nojig för sina egna barn?
SvaraRaderaJag verkar ha jagat upp mig tillräckligt under tidigare kurser :). Så för min del, nej, jag är inte mer nojig nu än tidigare. Däremot är jag glad för att jag inte visste mer när jag var gravid vad gäller alla komplikationer.
Radera