Nu är det bara två veckor kvar av den här långa utbildningen. Om två veckor är jag alltså (förhoppningsvis) klar och kan då säga om någon frågar att jag har en läkarexamen. Men när blir man läkare? Jag känner mig definitivt inte som läkare än.
Läkaryrket, anser jag, är ett av de yrken som är starkast förknippat med den egna personligheten och moralen. Det slås upp stort i tidningarna om någon läkare har begått något brott, som om brottet skulle vara ännu allvarligare för att det är just en läkare som begått det. Själv känner jag att jag har ögonen på mig i olika sociala arenor trots att jag bara är läkarstudent. Jag insåg för något år sedan att jag börjat skämmas allt oftare och kom då på att det berodde på just detta. Ibland när jag är stressad kan jag till exempel tappa namn på folk vilket ju aldrig är trevligt men (känner jag) är ännu värre om man ska bli läkare :).
Kanske kommer känslan av att vara läkare krypa på en lite gradvis. Dela gärna med er hur ni själva har upplevt det. Hur som helst kommer jag under överskådlig tid först och främst i alla lägen se mig själv som mamma. Min yngsta dotter frågade något rätt hjärtknipande för några veckor sedan. Hon sa så här: "när du blir färdig läkare, kommer du också att vara mamma då?". Hon var inte ledsen då utan undrade mest då jag pratat om att jag snart är färdig.
Visst kommer jag med lite tur att bli och känna mig som en läkare. Men i första hand kommer jag alltid att vara mamma. Hur skulle något annat vara möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar