Halsfluss

Äldsta dottern har halsfluss. Ringde till sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle kontakta vårcentralen. Ringde vår vårdcentral precis klockan 8 när växeln öppnade. De ringde tillbaka en halvtimme senare och då hade de slut på akuttider. Sjuksköterskan tyckte vi skulle avvakta och ringa igen imorgon för att försöka få en akuttid. Det tycker jag är oacceptabelt. Om nu dessa akuttider tar slut redan på morgonen så finns det väl ingen garanti för att hon skulle få komma imorgon. Visst, halsfluss är ingen stor sak men behandlingsbar om det är GAS så jag ville inte gärna vänta. Efter en del funderande och ringande så fick vi tid på en slags husläkarakut där man får komma utan att vara inskriven. Det var GAS och dottern fick Kåvepenin vilket hon tycker smakar väldigt illa :) Hela processen har fått mig att funderar lite på tillgängligheten av vård. Om nu jag tycker det är krångligt och svårt att veta hur jag ska bete mig. Hur ska det då vara för en invandrare till exempel att kryssa sig fram i virrvarret av olika alternativ och (o)möjligheter. Är lite trött efter en tuff natt och dag. Känns nog bättre imorgon. Nu tillbaka till hemostasen.

Skolfoto

Det ska tas skolfoton idag på äldsta dottern. Den här gången har hon mycket mer intresse i hur hon ser ut. När vi skulle ut genom dörren stod hon och speglade sig i hallen och tyckte då att luggen var för lång men nöjde sig ändå lyckligtvis. Det är verkligen som att ha en liten tonåring hemma. Å andra sidan har hon börjat tycka om att följa med på stan och välja kläder vilket faktiskt underlättar en del. Jag har lite svårt för att välja och köpa men med dottern med blir processen kortare eftersom hon oftast vet precis vad hon vill ha. Som tur är går vi i billiga affärer eftersom dottern naturligtvis inte har något begrepp om pengars värde. Undrar när barnen får det... :)

Propp

Ja så var propedeutiken (proppen) avslutad. En vecka där anamnes och status har tränats och journalskrivning introducerats. Journalens språkliga karghet med korta och oftast ofullständiga meningar var helt nytt för mig. Det har varit en oerhört lärorik vecka. Jag måste tyvärr erkänna att jag fortfarande har svårt att få till det och att komma ihåg allt som ska göras. Det har blivit bättre men förbättringspotential finns helt klart.

Sen är det den där andra människoaspekten i det kommande läkaryrket. Jag måste hitta ett förhållningssätt som fungerar för mig. Just nu är jag allför "hudlös" och patienternas livsöden går rätt in och träffar hjärtat med ibland obönhörlig kraft. Särskilt svårt tycker jag det är med patienter som är i samma ålder som jag och som också har barn. Jag blir berörd och det vill jag bli. Det var ett av skälen till att jag sadlade om. Berörd men inte allför rörd är nog devisen. Patienten är ju knappast betjänt av en läkare som inte kan tänka klart. Ja, det här är något jag måste jobba på. Tids nog lär jag mig säkert.

Första veckan avklarad

Så har en vecka gått på termin 5. En vecka med lungsjukdomar har avklarats och jag har blivit ännu mer avskräckt från att röka. Lungcancer är verkligen inte någon rolig cancerform med bara 10% femårsöverlevnad. Jag provade att röka ett par gånger i min ungdom men fastnade inte som tur var. Det verkar ju inte helt lätt att bli av med ett nikotinberoende.

Det känns roligt att vara tillbaka till studierna. Oj så fort man blev student igen efter att ha jobbat och känt sig vuxen en hel sommar. Termos, matlåda, tunga böcker, dator mm släpas det runt på. Vet inte riktigt vilken strategi jag ska lägga upp. Det är svårt att plugga hemma så jag behöver verkligen ta med mig massor av saker varje dag. Hmm, kanske en stor rullväska vore något? :)