fredag 29 november 2013

Varför jag bytte bana

Jag har nyligen varit på anställningsintervju för ett vikariat och fick då den rätt naturliga frågan varför jag valde att byta yrkesbana. För min del är det så att jag ville gärna bli läkare under gymnasiet men både yttre och inre omständigheter gjorde att jag inte hade de meriter som krävdes för att komma in. Jag gick en annan utbildning och skrev senare högskoleprov med resultatet 1.9. I den stunden hade jag inte möjlighet att gå en ny utbildning utan valde att fortsätta inom mitt område. Förra yrket hade många fördelar jag inte förstod att uppskatta då med fria arbetstider och analytiska kluriga arbetsuppgifter. Dock kändes det aldrig helt rätt för mig att sitta framför datorn hela dagarna utan jag kände att jag saknade något. I en brytpunkt under mitt förra yrkesliv sökte jag in till läkarprogrammet och kom in! Det var väldigt svårt att motstå. Beslutet var dock inte alls lätt att fatta. Det handlade ju inte bara om mig utan om att hela familjen skulle påverkas av att jag skulle gå en krävande utbildning som dessutom innebar ingen lön under hela fem år.

Nu har nästan fem år gått och jag kan inte säga att jag ångrat mitt val än. Det är ett sant privilegium att få träffa så många olika människor under dagarna och ta del av deras liv för en liten stund. Att vara läkare verkar kunna vara minst sagt väldigt tungt bitvis men det måste ju vara det. Det hör till sakens natur att ett yrke som påverkar människors liv så pass mycket kan inte var lätt och roligt hela tiden. Det kommer säkert komma stunder då jag ångrar mig och önskar mig tillbaka framför datorn men än så länge är jag glad över att jag till slut hade möjligheten att byta över.

Kan för övrigt rapportera att mitt svar på anställningsintervjun var långt från så här strukturerat. Jag gick inte därifrån med någon särskilt positiv känsla så vi får se var jag hamnar till slut. Det är dock bra att gå på intervju märker jag för då får man chans att tänka efter lite på hur och varför man svarar som man gör. Jag funderar just på om jag ska söka AT trots att chansen är väldigt liten att få AT direkt på universitetssjukhuset i staden där jag bor. Kanske bra att söka för att öva på det om inte annat.

3 kommentarer:

  1. Klart du ska söka! Kul att höra varför du skolade om dig, jag känner igen mig i mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns lite väl hopplöst svårt att få AT direkt men jag håller med dig. Jag ska söka.

      Radera
  2. Tack Anonym för pepp! Jag kanske söker mig till närliggande sjukhus men vill helst slippa pendlandet. Men vem vill väl inte det... :)

    SvaraRadera