Ja så var det gjort

Nu har jag skrivit tentan. Adrenalinrushen är på väg bort och kvar finns en slags spattigt slapp känsla. Jag vet inte hur det gick. Är generellt dålig på att bedöma den egna prestationen. Magkänslan är inget att gå på för min del. Ibland kan det kännas bra fast det gick dåligt och tvärtom. I alla fall jätteskönt att det är gjort  och helgen blir helt ledig :).

Tentapluggar

Ja så nu sitter jag här med anteckningar och böcker och försöker lära mig något inför tentan i övermorgon. Traven med papper är så tung att jag inte orkar ta mig bort utan sitter hemma. Undrar som alltid varför jag utsätter mig för det här. På något sätt måste jag väl ändå trivas med en tillvaro av stress och osäkerhet eftersom jag genomgående väljer de inte helt enkla vägarna. Känns inte bra just nu med läsandet. Önskar jag hade en bättre hjärna.

Måste återgå till studierna. Om någon timme ska barnen hämtas. Det ska bli skönt att tänka på något annat som till exempel hur jag ska hålla yngsta dottern nöjd samtidigt som maten ska lagas. Inte lättare att genomföra än att banka in 15 veckors kurs men betydligt mer konkret i alla fall :).

Tentapluggar inte

Jag har tagit ledigt så ingen tentaläsning för mig idag. Känns faktiskt väldigt bra. Kommer nog inte kännas fullt så bra om några dagar men förnekelsens kraft är stor :).

Godkänd på praktiskt prov!

Jo jag blev godkänd :). Det skulle ha känts jobbigt att inte klarat det eftersom det här med anamnes och status är centrala bitar i yrket. Däremot var det inte ett "tungt" prov på samma sätt som den tenta som kommer äga rum på fredag nästa vecka. Usch och fy. En mastig kurs på 15 veckor med immunologi, mikrober och patologi. Dock är det sista stora kursen nu under preklin som tyvärr är en av de tentor som flest kör på.

En sak som jag skulle generellt vilja ändra på i utbildningen är ovanan att lägga stora tentor precis efter jul och påsk. Jag som har barn skulle väldigt gärna vilja göra roliga saker med dem istället för att stressa med tentainläsningen. Varför kan man inte lägga tentorna precis före julen och påsken istället? Det borde väl vara bra för alla (även för mina unga kursare) att få lite helledigt istället för att som nu låta kurserna gå i varandra med i bästa fall en helgs mellanrum. Nä det hela är för mig inte alls begripligt.

Barnen verkar i alla fall äntligen vara friska och kan med lite tur gå till dagis imorgon. De kommer att vara där även på skärtorsdagen vilket känns lite sådär eftersom många andra föräldrar låter sina barn vara hemma. Jag måste ju plugga.... Äldsta dottern är dock väldigt nöjd med att gå eftersom barnen som är där då får komma till dagis utklädda till påskkärringar :)

Praktiskt prov

Det hela påminde om Fångarna på fortet i upplägg. Läkarstudenten in i rummet på given signal där "patient" och examinator väntar. Anamnes och status tages. Totalt 15 minuter hade man på sig. Efter 10 minuter dörrknackning vilket innebär att avrundning måste ske. Om läkarstudenten inte är klar på 15 minuter låses rummet och tigrarna släpps ut. Nä det sista var påhitt :) utan det hela avslutades lite rumphugget med feedback från examinator och "patient". Hela upplägget gjordes med två "patienter" så totalt tog provet bara 30 minuter. Definitivt besked i början av nästa vecka. Jag tror det gick bra. Examinatorerna signalerade inget annat men man vet ju aldrig. Känner mig helt slut nu. Det vackra vädret och avslutat prov gör att jag bara måste äta glass :).

Praktiskt prov imorgon

Maken är bortrest och precis då blir det VAB. Imorgon är det praktiskt prov i anamnes och status. Undrar just hur det kommer att gå. Kommer säkert glömma bort att hälsa på "patienten" (dvs skådespelaren) och lyssna på hjärtat på benet. Gaah. Min snälla mamma kommer vara hemma med yngsta dottern imorgon så jag vet säkert att jag kan gå på provet. Kanske bättre att stanna hemma för att slippa skämmas.

Utemiddag

Maken fick ett glädjade besked på jobbet idag så vi tyckte det fanns anledning att spontant fira med ett restaurangbesök. Vi har ju ganska tidiga vanor numera så vi var på plats klockan halvsex. Nästan inga andra gäster var där när vi kom vilket såg lovande ut. Maten beställdes och barnen satt lugnt i sina stolar i hela fem minuter innan de ville resa sig och se sig omkring. Maken och jag hade räknat med det men jag hade glömt bort hur lång tid det kan ta att få maten på en bättre restaurang så jag hade tagit till för kort tid på parkeringen. På McDonalds får man ju liksom maten på en gång... :). Restaurangen började fyllas på med gäster och för att inte störa dem så turandes vi om att gå lite promenader utomhus med barnen och höll kontakt via mobiltelefon. När maten kom var jag just på väg tillbaka från parkeringen där jag hade förlängt parkeringstiden. Anrättningen smakade mycket bra och både barn och vuxna var (konstigt nog) nöjda med äventyret. Det här måste vi göra igen om något år eller så :)

Egen liten morgonstund

Maken och barnen är borta hos farmor och farfar. Det känns lite tomt och tyst runt frukostbordet. Skulle inte vilja ha så här alltid men skönt nu för en gångs skull. Innan barnen så kan jag inte påstå att maken och jag uppskattade egentiden. Vi hade ju egentid hela tiden liksom :) och uppskattade inte alls att tvätten gjordes bort en gång i veckan (haha) med ett par timmar i tvättstugan. Helgerna kunde dessutom upplevas som stressiga eftersom ambitionsnivån var så mycket högre då för vad som skulle hinnas med. Dumt var det måste jag säga såhär nu i efterhand.

Den osäkra framtiden

Jag tillhör den där kategorin av människor som funderar en hel del på framtiden. När jag var yngre kunde jag slösa bort mycket tid med att tänka på hur det skulle bli sen. Visst är det bra att planera och tänka framåt men att fastna i framtiden förhindrar en ju från att leva och njuta av det är här och nu. Jag tycket att jag med åren blivit lite bättre på att vara närvarande i nuet. Till stor del kan jag nog tacka mina barn för det.

En orsak till framtidsgrubbleriet är nog ett slags kontrollbehov. En önskan att kunna förutsäga hur det kommer att bli i livet. Problemet är ju att man kan räkna sig blå på olika sannolikheter. Sannolikheterna säger ju dock inget om hur det kommer att bli för just mig. Det är nog det som jag tycker är kärnan i problematiken med till exempel DNA analyser. Var och en kan ju nu på eget initiativ beställa en DNA analys och ut kommer sannolikheter för olika sjukdomar. Det är dock svårt att hantera sannolikheter. Det är det för alla, även de som är tränade i det. Frågan är vad det tillför en människa att tex veta att den relativa risken för hjärt-kärl sjukdomar är låt säga 2. Var och en av oss bär med oss och omger oss av en stor mängd olika riskfaktorer. Kanske vi till viss mån måste acceptera att framtiden är osäker och att det inte går att gardera sig för alla händelser.

Regn

Det regnar idag vilket är bra för då kanske det meterdjupa snötäcket över sandlådan smälter så sakteliga. Barnen har gjort tappra försök att leka där men ännu inte nått ner till sanden. Äldsta dottern hittade sand i en undanlagd sandkakeform och sade att den sanden var "som ett minne från förra sommaren" :) Ja likt en medeltida frysbox ligger snön fortfarande kvar. Men snödroppar och krokusar har faktiskt börjat titta fram.  

Kursen puttrar på och snart är det dags att börja stressa upp sig för ett prov i anamnes och status. Den biten upplever jag som väldigt skakig när jag är ute på vårdcentraler. Pratar med patienter om ditt och datt och försöker att inte verka alltför fipplig och nervös. Som tur är dröjer drygt tre år innan jag är klar :)