Den osäkra framtiden

Jag tillhör den där kategorin av människor som funderar en hel del på framtiden. När jag var yngre kunde jag slösa bort mycket tid med att tänka på hur det skulle bli sen. Visst är det bra att planera och tänka framåt men att fastna i framtiden förhindrar en ju från att leva och njuta av det är här och nu. Jag tycket att jag med åren blivit lite bättre på att vara närvarande i nuet. Till stor del kan jag nog tacka mina barn för det.

En orsak till framtidsgrubbleriet är nog ett slags kontrollbehov. En önskan att kunna förutsäga hur det kommer att bli i livet. Problemet är ju att man kan räkna sig blå på olika sannolikheter. Sannolikheterna säger ju dock inget om hur det kommer att bli för just mig. Det är nog det som jag tycker är kärnan i problematiken med till exempel DNA analyser. Var och en kan ju nu på eget initiativ beställa en DNA analys och ut kommer sannolikheter för olika sjukdomar. Det är dock svårt att hantera sannolikheter. Det är det för alla, även de som är tränade i det. Frågan är vad det tillför en människa att tex veta att den relativa risken för hjärt-kärl sjukdomar är låt säga 2. Var och en av oss bär med oss och omger oss av en stor mängd olika riskfaktorer. Kanske vi till viss mån måste acceptera att framtiden är osäker och att det inte går att gardera sig för alla händelser.