Utskolningssamtal

Idag hade jag och maken utskolningssamtal med äldsta dotterns dagisfröken. På barnens dagis är det en person som följer en barngrupp genom hela dagistiden. Varje barn har en pärm där alster samlas genom åren. Tyckte det var väldigt fint att gå igenom äldsta dotterns pärm. Jämföra handavtryck från när hon började som 1 och ett halvt åring och handavtryck från i år. Två snören fanns också där, ett som var 96 cm och ett som var 120 cm vilket motsvarar längden på dottern i nuläget. Tiden har sannerligen gått. Det fanns även med ett kort på maken och mig taget för 4-5 år sedan. Maken konstaterade att han såg yngre ut. Hmm undrar hur det här gått till. Vi har väl inte åldrats? :) Sanningen är nog tyvärr så att det har vi. På sista åren har ingen frågat om leg på systemet vilket jag tar som ett ålderstecken. Tröstar mig med att det kanske är en fördel att se lite äldre och mognare ut i kommande yrket :)