måndag 14 juli 2014

Sista inlägget och ny blogg

För ordningen skull har jag startat en ny blogg. Jag skulle bara haka upp mig på titeln på den här bloggen varje gång jag loggade in. Om någon vill fortsätta följa mig så finns jag numera på http://mammalakareochlivspusslet.blogspot.se

Stort lycka till ni som funderat på att börja att läsa till läkare och ni som håller på! Stort tack också till det fina stöd jag fått från läsare genom åren!

lördag 7 juni 2014

Examen!

Idag har jag varit på examenscermoni. De där cermonierna behövs för att markera övergångarna i livet och göra det hela lite mer verkligt. Jag tyckte det kändes både högtidligt och lite vemodigt. Nu är det verkligen slut på tiden som mamma och läkarstudent.


tisdag 3 juni 2014

Sista dagen som kandidat

Nu har jag precis fått besked om att allt är klart! Sista provet är godkänt! Vilken märklig och overklig känsla efter allt slit. 5.5 år har gått sedan jag började. Nu väntar återinträde i vuxenlivet och jag ser faktiskt fram mot det. Studentlivet har haft sina fördelar men också sina avigsidor. Jag är glad att det är över och att jag har gjort det här. Nu blickar jag framåt och hoppas på det bästa.

måndag 19 maj 2014

När blir man läkare?

Nu är det bara två veckor kvar av den här långa utbildningen. Om två veckor är jag alltså (förhoppningsvis) klar och kan då säga om någon frågar att jag har en läkarexamen. Men när blir man läkare? Jag känner mig definitivt inte som läkare än.

Läkaryrket, anser jag, är ett av de yrken som är starkast förknippat med den egna personligheten och moralen. Det slås upp stort i tidningarna om någon läkare har begått något brott, som om brottet skulle vara ännu allvarligare för att det är just en läkare som begått det. Själv känner jag att jag har ögonen på mig i olika sociala arenor trots att jag bara är läkarstudent. Jag insåg för något år sedan att jag börjat skämmas allt oftare och kom då på att det berodde på just detta. Ibland när jag är stressad kan jag till exempel tappa namn på folk vilket ju aldrig är trevligt men (känner jag) är ännu värre om man ska bli läkare :).

Kanske kommer känslan av att vara läkare krypa på en lite gradvis. Dela gärna med er hur ni själva har upplevt det. Hur som helst kommer jag under överskådlig tid först och främst i alla lägen se mig själv som mamma. Min yngsta dotter frågade något rätt hjärtknipande för några veckor sedan. Hon sa så här: "när du blir färdig läkare, kommer du också att vara mamma då?". Hon var inte ledsen då utan undrade mest då jag pratat om att jag snart är färdig.

Visst kommer jag med lite tur att bli och känna mig som en läkare. Men i första hand kommer jag alltid att vara mamma. Hur skulle något annat vara möjligt.

tisdag 6 maj 2014

Prioriteringar och bortprioriteringar

Nu är det bara en månad kvar av utbildningen så det känns som läge att summera hur det har varit att vara mamma och läkarstudent.

Barnen har varit rätt små under hela utbildningen. När jag började var äldsta dottern 3 år och är nu 8. Yngsta dottern var inte ens född då men är nu 4 år och börjar bli allt mer självständig. Minnet är ingen pålitlig konstruktion och tankarna om "dået" färgas till stor del av hur jag uppfattar "nuet".

För att strukturera upp tankarna delar jag upp det hela i vad som bortprioriterats och prioriterats under de här åren. Dessa saker har bortprioriterats:

  • Rikt socialt liv. 
  • "Vitid" för mig och maken. 
  • Fritidsintressen.
  • Hemmet och trädgårdens förskönande. 
  • Mitt eget dito :)
  • Inköp av stor villa (jmf med mina jämnåriga). Å andra sidan har ingen av mina studiekamrater egen villa så det är bara vid de få tillfällen vi ägnat oss åt vårt sociala liv som vi ser skillnaden mellan vårt lilla hem och andras stora rymliga.
  • Att jobba med forskning under terminstid. 

Andra saker har prioriterats:

  • Studierna. Tuffa närvarokrav och mycket läsning på kvällar har det blivit. Däremot har jag förutom vid tentaperioder klarat av att hålla helgerna någorlunda rena vilket inneburit att jag bara behövt läsa kanske en halvdag varje helg. 
  • Familjen. Alla som har haft småbarn vet ju ungefär vad det innebär med matlagning, disk, tvätt, klädinköp till barn som växer hela tiden, aktiviter, föräldramöten etc. Tiden kan lätt fyllas upp med att "bara" vara småbarnsförälder. 
Det har summa summarum varit roliga och bitvis kämpiga år. Speciellt när barnen och vi själva varit sjuka i långa perioder. Hade jag gjort om det här hade jag nog tagit det lite mer lugnt tror jag och tänkt att vad gör det om jag får ta uppehåll och ta igen allt under någon termin. Det hade inte varit hela världen. Men det är lätt att vara efterklok och inget är ju konstant när man lever med ständigt växande barn. Mina barn börjar bli stora nu så kanske kommer vissa saker som förut bortprioriterats få lite mer utrymme. Jag ser fram mot att bli klar i vilket fall och snart komma ut i arbetslivet med allt vad det innebär. 

torsdag 1 maj 2014

Vårdcentralsplacering avklarad

En majoritet av läkarstudenterna blir allmänläkare då det är den specialitet det i särklass behövs flest av. Ändå så är kursen i allmänmedicin ynka 5 veckor om man inte räknar den strimma klinik vi hade under preklin. Det är löjligt lite med tanke på det dessutom är rätt många som kommer att vikariera direkt efter utbildningen på vårdcentraler. Nu har jag varit ute ett par veckor på vårdcentral och tycker i nuläget att allmänmedicin är både roligt och svårt.

Roligt för att:

  • Man får använda hela sin utbildning och känna sig som en riktig "doktor" i traditionell bemärkelse. 
  • Man får träffa patienter i alla åldrar och skeden i livet. 
  • Det finns alltid möjlighet att ta tillbaka patienterna för att se hur det gått. 
Svårt för att:
  • Pressat arbetsschema på vårdcentral. Ibland bara 15 minuter per patient och då ska man hinna läsa på, träffa patienten och diktera. Även 30 minuter tycker jag är helt orimligt för gamla och multisjuka patienter. 
  • Patienterna kommer helt oselekterat och det är inte helt ovanligt att de söker för något helt annat än det som står i tidboken. Att vända på en femöring är inte helt lätt och jag beundrar verkligen de duktiga allmänmedicinare som kan det. 
  • Patienterna söker ofta för massa olika saker på en och samma gång. Inte så konstigt egentligen då det heter "allmänmedicin" men det gör det inte lättare att hålla tiden. 
  • Mycket läggs på primärvården. Vanligt är att sjukhusläkaren har sagt att "det där får du ta med din husläkare". 
Sammanfattningsvis kan jag säga att är man en duktig allmänläkare kan man verkligen mycket och jag hyser stor beundran för de läkare som behärskar den bredd av åkommor som patienterna söker för. Jag kan verkligen förstå varför allmänmedicin kommer som sista block under AT. Då man sitter väldigt mycket ensam med patienterna behöver man kunna vara rätt självgående. Jag kommer ju tillbaka till allmänmedicin (om jag får AT något gång) så får se hur det känns då.

måndag 14 april 2014

Vårdcentral - första dagen

Nu har jag haft min första dag på vårdcentral. Som vanligt känner jag mig helt slut efter första klinikdagen på ett nytt ställe. Det här med att vara läkarstudent på klinik är som att byta jobb varje vecka. Ständigt nya ansikten, nya regler att lära sig (som var kandidaten får äta sin mat), nya lokaler att hitta i, och sist men inte minst ett nytt medicinskt fält att lära sig och få ett hum av. För mig är mer än två veckor på ett och samma ställe lång tid. Nu ska jag vara två veckor på samma vårdcentral vilket alltså är rätt lång tid. Nu klagar jag lite men det är nog för att jag befinner mig i slutet av utbildningen och börjar se ljuset i tunneln :). Dagen har i själva verket varit jättebra med en mycket trevlig handledare!  Det ska bli intressant att se hur kommande dagar kommer att se ut och kännas.

söndag 30 mars 2014

Början på slutet

Ja nu närmar sig slutet med stormsteg. 5 1/2 år är nästan till ända och jag undrar lite smått var tiden tagit vägen. Men både jag och barnen ser ju äldre ut så egentligen inga konstigheter :). Det kändes bara så avlägset när jag började T1 att jag skulle bli klar något gång. Nu blir jag nog det om jag inte klantar till det alldeles på slutet. Imorgon börjar nästa kurs. Nu är det två små kurser kvar i allmänmedicin och akutmedicin med praktiskt prov istället för tenta. Jag blir stressad inför sådana också men ändå. Det känns nästan som att jag är klar nu!

fredag 28 mars 2014

Sista godkända tentan!

Det var sista tentaplugget! Sista tentan är avklarad och godkänd. Den här kursledningen är supersnabb på att rätta. Fantastiskt skönt och lite vemodigt känns det också som vid alla övergångar. Vissa kursare träffar jag nog inte så mycket mer då klassen splittras upp på olika kurser. Nu är det bara ett par månader kvar för min del.

torsdag 27 mars 2014

Sista tentaplugget (förhoppningsvis)

Imorgon har vi sista salstentan. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå vägen. Kommer jag sakna tentaångesten? Tror inte det men om jag gör det har jag väl AT-tentan att se fram mot om jag nu någon gång får AT.

torsdag 20 mars 2014

Ingen AT-intervju för mig

Det blir sannolikt ingen AT-intervju för mig. Min handledare sa idag att hon hade blivit kallad så då har de redan gett besked till dem som får komma. Tråkigt för mig men inte helt oväntat. Å andra sidan kan jag vara glad över att jag inte behöver ha en interju att bli nervös för. Jag kan också glädja mig över ett praktiskt prov som jag klarade idag. Då jag kört på ett sådant förut blir jag hypernervös numera inför dessa prov trots att jag borde ha hunnit med att bli avtrubbad vid det här laget.

måndag 17 mars 2014

Vinter igen

10 cm snö minst. Många barn sjuka på dagis i feber och hosta. Med lite tur klarar vi oss men då jag ska vara hela veckan på barnakuten har jag inte så stort hopp... :)

Men det är fin snögubbesnö! Kanske den bästa på hela det här året.

onsdag 12 mars 2014

AT-ansökan inlämnad

Ja nu har jag lämnat in min ansökan. Det blev så till slut att jag sökte bara till ett ställe, dvs det stora sjukhuset i universitetsstaden. Jag blir glad om jag får komma på intervju. På mitt minuskonto ligger att jag har inte vikarierat något än. Enligt utsago vill de helst veta att man inte är hopplös på kliniken innan man börjar AT. Nu sökte jag forskar-AT i första hand och det har tydligen varit så att vissa har haft stora problem i det kliniska arbetet. Därför ska man först pröva lite att jobba som underläkare utan rätt till handledning. Inte helt logiskt men de kan ju sätta upp vilka regler de vill. Nåväl, det går som det går. Nästa gång har jag nog bättre chans och nu vet jag ju hur jag ska fylla i blanketten till nästa gång... :)

torsdag 6 mars 2014

Förkyld

Helt mirakulöst har jag klarat mig från förkylningar under januari och februari (=vabruari) men nu har något förkylningsvirus slagit till. Jag känner mig rätt säker på att jag fått det på barnkliniken. Det är tydligen så man ofta blir sjuk när man börjar där. Ett minus är väl det för barnspecialiteten som jag i vissa andra avseenden tycker verkar väldigt trevlig. Det är roligt att träffa barn och ungdomar! Ytterligare på minuskontot är att barnläkarna jobbar mycket och går mycket jour.

tisdag 25 februari 2014

Välja specialitet enligt Myers-Briggs

Jag har en gång i samband med ett karriärutvecklingssamtal gjort ett personlighetstest av s.k. Myers-Briggs typ. Det hela går ut på självskattning av hur man är som person i olika situationer och sen får man veta om man är extrovert, introvert, osv. Min personlighet passade bäst in på "ENFP" som står för extraversion, intuition, känsla och perception. Detta i bjärt kontrast till introversion, sinnesförnimmelse, tanke och bedömning. Jag blev lite bestört när jag såg resultatet men psykologen som utförde testet försäkrade mig om att ingen kombination är bättre än någon annan... :)

Hela poängen är i alla fall att jag nu hittat en lista på vilka medicinska specialiteter som passar för ens Myers-Briggs personlighet. Jag ska enligt denna lista passa för psykiatri, dermatologi, öron-näsa-hals, och pediatrik. Det lite roliga är att jag tyckt bra om alla de där specialiteterna. Kanske inte så dumt i alla fall med det där testet.

Länk till fil om specialiteter enligt Myers-Briggs:
http://www.macter.com/celp/careermed/pdf/PERSONALITY%20TYPE%20AND%20MEDICAL%20SPECIALTY.pdf





söndag 16 februari 2014

Barnkursen

Så går jag nu äntligen barnkursen! Jag har sett fram mot det här sedan jag började utbildningen. Mina barn har inte varit mer sjuka än andra barn. Dvs jätteofta, tyckte jag, under de första åren på dagis och mindre ofta nu när de är lite större. Dock har jag vid varje sjukdomsomgång funderat på både det ena och andra vad gäller symtomens allvarlighetsgrad som tex hur hög är hög feber och varför skuttar mitt barn runt trots feber, eller hur länge kan en magsjuka pågå egentligen... :)

Kursen har varit bra hittills men oj så stressigt det verkar vara att vara barnläkare. Akuten smockfull av barn och föräldrar enligt de kursare som varit där. Själv har jag gått med en läkare i barnneurologi under veckan och av alla placeringar jag varit på hittills så tycker jag nog det var en av de stressigaste avdelningarna. Kanske blir det så för att det handlar om barn och alla vill göra sitt allra bästa?

Jag tror väl inte jag kommer få svar på allt det som jag funderat på vad gäller symtom och sjukdomsförlopp då jag förstår att variationen är stor. Däremot hoppas jag så klart bli bättre på att skilja ut farliga tillstånd från mindre farliga. Nu väntar en vecka i barn- och ungdomspsykiatri.

måndag 10 februari 2014

Barn och tidsuppfattning

Yngsta dottern var sjuk förra veckan med två dagars feber. Idag sa hon på dagis att hon hade haft feber på natten. Fick du några mediciner undrade de misstänksamma fröknarna. Nej, hade yngsta dottern sagt, bara Ipren. Jag fick bedyra att hon minsann inte alls hade varit sjuk under natten och att jag inte alls hade försökt mörka det med febernedsättande... :). Hon har bra reda på sig men det här med tiden har hon inte fått ordning på än.

fredag 31 januari 2014

Vara ur småbarnsåren

Hela familjen tittade igår på gamla filmsnuttar från när barnen var mindre. Barnen var förtjusta och maken och jag konstaterade att vi inte har några småbarn längre. Skillnaden mellan då och nu är markant.

Detta var svårt då och lättare nu:
  • Komma ut ur huset. Det tog en evighet att få på sig alla kläder vintertid.
  • Göra hushållsarbete medan barnen var vakna. Nu går det utmärkt att göra allt sånt medan barnen gör annat. Då fick gjordes allt sånt efter läggning vilket gjorde att kvällarna med s.k. ledig tid blev väldigt korta. 
  • Sitta ner tillsammans och äta. Vi satt i princip aldrig samtidigt runt köksbordet när barnen var mindre. Nu är det plötsligt möjligt igen. 
  • Sova om natten. Störd nattsömn börjar höra till undantaget medan det då i var i princip alltid. Inte konstigt att det inte gick att få något gjort. Man blir håglös av att vara trött. 

Men allt är inte lättare nu :). Det här har blivit lite svårare:
  • Att få ha läsplattan för sig själv. Jag tycker inte att barnen ska behöva ha egna läsplattor men snart ger jag upp. 
  • Dyrare. Punkten ovan är ett bra exempel på det. 
  • Fler aktiviteter och mer skjutsningar. Å andra sidan kan äldsta dottern sköta sig i princip själv när hon kommit på plats.
  • Läxor. Mer som ska hinnas med på "fritiden".

Att ha kommit ur småbarnsåren känns både skönt och lite sorgligt. Det var fina år men helt klart väldigt arbetssamma. Undrar hur det kommer kännas om fyra år igen. Då är äldsta dottern snart tonåring och jag har väl förhoppningsvis lyckats få ett jobb någonstans. Jag som tenderar att oroa mig för framtiden har börjat tänka att det är ju trots allt väldigt spännande att inte veta. Vem skulle väl vilja veta precis hur livet kommer att se ut? Nästan ingen skulle jag tro. 

söndag 26 januari 2014

Yngsta dotterns simskolestart

Yngsta dottern har börjat simskolan. Det hela har avlöpt mycket bättre än förväntat. Maken får sköta lämning då det vanligtvis går mycket bättre då :). Av någon anledning är det ofta mycket jobbigare med mig som lämnar. Yngsta dottern tyckte till och med att det var roligt med simskola. Tidigare har hon varit skeptisk och sagt att hon inte kan gå simskola förrän hon är 7, 8 eller 9 år. Det visade sig att hon hade trott att hon skulle gå på äldsta dotterns simträning när vi pratade om saken efteråt. Jag hade helt enkelt förklarat dåligt och utgått från att hon skulle förstå att det var en Baddargrupp hon skulle börja i. 

Jag tycker det här är ett bra vardagsexempel på varför det ibland kan gå så fel i vården. Vi har fått gå igenom ett antal exempel under veckan på missar i vården där det vid flera tillfällen handlat om att man antagit att den andra tänker samma sak som en själv om patientens tillstånd. Man hade därför inte uttalat problemet vilket gjort att patienten fått vänta på åtgärd (eller ingen åtgärd alls...). Det här med kommunikation är inte lätt.  

onsdag 22 januari 2014

Gynekologi och obstetrik klar!

Nu har kursen avslutats och tentan har blivit godkänd! Bara barntentan kvar. Sen två ännu kortare kurser i akut- och allmänmedicin men ingen tenta på de kurserna utan praktiska prov. Just nu går vi en veckas kurs i ledarskap som mest handlar om hälsoekonomi och vårdens styrning. Det är rätt ok och skönt att för en gångs skull inte ha obligatorisk närvaro varje dag. Fokus flyttas mer och mer på framtiden med jakt på vikariat och AT-ansökan som väl ska in om någon månad. Chansen att få AT är försvinnande liten enligt ATkansliet. Sekreteraren sa till mig på telefon att jag ju kunde skicka in om jag ville för att visa intresse... Jaha, låter ju inte så hoppfullt. Det är en lite orolig tid nu när man inte vet hur det ska bli.

söndag 12 januari 2014

Tentaplugg igen

Det känns som om jag precis skrev ett inlägg om tentapluggande. Nu är det dags igen. Tenta i gynekologi och obstetrik nästa vecka. Jag är inte kommit igång än. Ska göra ett försök idag. Den här kursen har varit kort jämfört med tidigare kliniska kurser. Roligt och intressant har det varit och det känns lite tråkigt att kanske aldrig mer komma tillbaka till specialiteten.

I början av den kliniska delen av utbildningen kändes det väldigt avlägset att någon gång bli klar men nu är jag strax där om jag klarar mina sista tentor. Nu måste jag verkligen sätta igång. Äldsta dottern vill åka pulka idag och det kan man ju inte säga nej till. Den här snön kanske är den enda vi får i år.