Val av specialitet

Egentligen borde jag inte fundera på det än men tycker ändå det är roligt att tänka på olika specialiteter och vilka som kommer passa bättre eller sämre. Redan nu tror jag att jag inte kommer att passa särskilt bra på akuten. Jag är alldeles för långsam och kan ha väldigt svårt att bestämma mig :). För att stilla min nyfikenhet har jag i alla fall gjort Medical Specialty Aptitute Test som jag fått rekommenderat av en gammal vän som är läkare. http://www.med-ed.virginia.edu/specialties/

Vad blev det enligt testet då? Jo endokrinolog eller infektionsläkare. Det ska bli intressant att se om jag kommer att trivas där när jag väl kommer dit under klin.

Mitt icke-existerande extrajobb

Jag hinner inte med extrajobbet som jag har. Eller rättare sagt prioriterar jag inte det tillräckligt högt. Lyckligtvis är det *väldigt* flexibla tider så det är mest mitt eget dåliga samvete som drabbas. Å andra sidan så gör flexibiliteten det möjligt att uppskjuta i det oändliga. Nu är yngsta dottern förkyld med hög feber så det blir nog VAB resten av veckan. Nä, extrajobbet för skjutas upp (igen) till en avlägsen framtid...

Det är på gott och ont det där med fria arbetstider. Efter att ha haft det under mestadelen av mitt yrkesliv tror jag att jag i slutänden ändå föredrar mer bundna tider. Grannen som är disputerad läkare och nu jobbar på distrikt sade en gång att det är väldigt skönt att verkligen vara ledig när man är det. Det låter väldigt lockande tycker jag. Å andra sidan så är det väldigt trevligt att kunna i teorin ta ledigt när som helst även om man kanske aldrig gör det för man känner att man aldrig är klar utan man kan göra mer och bättre. Jag har uppenbarligen inte helt bestämt mig i frågan :-)

Familjen är frisk - eller vad?

Hela familjen är frisk hade jag tänkt skriva. Men så kommer jag på att äldsta dottern har en hosta som inte riktigt vill ge med sig. Hon hostar väldigt mycket på morgonen och kvällen innan hon ska somna. Vi läser om bakterier som orsakar lunginflammation vilken är både lämpligt och olämpligt. Bra på så vis att jag blir mer motiverad att lära mig men dåligt pga att jag förmodligen oroar mig i onödan.

Jag har funderat lite på hur man själv relaterar till barnens sjukdomar nu och och i framtiden. För närvarande är så ställt att istället för att själv bli hypokondriker överför allt som jag läser till mina barn. De senaste är att jag oroar mig för att yngsta dotterna har för kort tungband. Jag har hört att läkare kan bli precis tvärtom, dvs att de nästan inte ser de egna barnens sjukdomar. Äldsta dotterns förskollärare sa en gång att läkarföräldrar är dom värsta på att inte låta sina barn vara hemma när de är sjuka. Jag undrar om det kan bli så efter man har jobbat ett tag. Har svårt att tänka mig det för egen del (med tanke på hur jönsig och hönsig jag är nu) men vi får se hur det utvecklar sig.

I vilket fall är jag ganska säker på att jag som förälder inte ska sitta och bedöma mina barns åkommor om det skulle gälla allvarligare fall. Jag är ju jävig, minst sagt, och därför är det är bättre att låta någon kollega ta rollen som "läkare". Min äldsta dotter skulle hur som inte lyssna på mig. Jag har ju inte samma auktoritet som en främmande vuxen. Lite då och då försöker jag lära henne simma men då säger hon att "jag kan ju redan simma" och så är det med det :).

Längdskidor

Att åka skidor är roligt har jag kommit på. Inte på långt när för att jag är bra på det. Jag blir ständigt omåkt av pensionärer. I början tyckte jag det kändes lite jobbigt men nu har jag vant mig :). Skälet till att jag gillar aktiviteten är den ger ett tillfälle för tanke och reflektion. Det är något välgörande med den repetitiva (och i mitt fall) långsamma rörelsen.

Hmm, just nu läser vi om bakterier så jag kom ikväll på mig själv under åkturen med att tänka Shigella, Shigella, Shigella.... :) Visst är man väl lite miljöskadad?

Alla hjärtans dag

Kommer ihåg den lite olustiga känslan under högstadietiden på alla hjärtans dag. Vi elever kunde skicka rosor till varandra. Själv hörde jag aldrig till en av de populära så några rosor blev det inte för min del vilket ju kändes tråkigt. Har hört att det numera blivit förbjudet på många skolor och det tycker jag är bra. Det blir så tydligt annars vilka det är som är "inne" eller inte.

Därför blir jag extra glad över kortet och chokladen jag fick av maken i morse. Hade jag vetat hur det skulle bli hade det ju de uteblivna rosorna under högstadiet inte varit någon stor sak. Men nu kan man ju inte se in i framtiden och tur är väl det på sätt och vis. Får mig att tänka på filmen "Fucking Åmål" där jag tror pappan till en av flickorna försöker trösta genom att säga att "det blir bättre sen". Saken är den att när man är 15 vill man ju att det ska bli bra nu och 5-10 år i framtiden är ju en hel evighet. Ska försöka komma ihåg det när jag får tonåringar.

Att vara äldre student

Att vara äldre student är helt ok tycker jag. Det var nog en av de saker jag var mest orolig för innan jag beslutade mig för att börja om. Dvs om jag skulle känna mig mossig och utanför mest hela tiden. Visst är jag mossig men jag tycker ändå att mina unga kurskamrater är snälla och förstående och låter mig vara med även om jag inte alltid förstår vad de talar om :). Ord som "supernajs" är nytt för mig men jag förstår att det innebär något positivt till exempel.

En annan sak som jag inte heller saknar är att delta i olika studentföreningar. Kanske för att jag ju har varit ung student en gång och därför känner att jag har haft tid för allt det där. Svårt att säga. Fokus ligger ju också nu på ett annat håll. Dvs att ta sig igenom vardagen med förståndet i behåll mellan barnsjukdomar, hysteriska utbrott (yngsta dottern var väldigt arg idag på eftermiddagen), studier och jobb. Nu låter det säkert som att jag tycker familjelivet är botten men så är det inte. Tvärtom tycker jag det är toppen! Det är väldigt roligt att vara mamma och ha familj. Så roligt att jag till och med skulle kunna tänka mig ytterligare ett barn.

Vad som däremot kan kännas lite jobbigt ibland är att det finns så liten möjlighet att påverka som student. Man är ju i lärarens händer helt enkelt. Den stora mängden material har gjort att jag, trots förutsatser att inte göra så, pluggar lite väl mycket med fokus på att klara tentan. Hoppas verkligen att tentornas innehåll speglar vad som krävs för att göra ett bra jobb sen... Ytterligare en sak som kan kännas tung är den dåliga ekonomin. Jag har inga CSN pengar kvar så jag lever på min man. Aldrig att jag trodde det när jag var ung och nybliven feminist :). Men det går till min stora förvåning ganska bra. Vi har så vi klarar oss och maken tycker det är bra med den frihetskänsla det ger att klara sig på en lön + mitt lilla extrajobb. Han planerar att gå ned på halvtid så snart jag är klar :)

Sammanfattningsvis kan jag ärligt säga att jag tycker att jag gjort ett bra val i livet, både för mig och för familjen. Det är ett verkligt privilegium att få en andra chans att göra det som jag verkligen vill göra. Hmm, undrar om det är post-G-tenta-euforin som talar här. Återkommer med ny lägesrapport vid nästa inläsningsperiod så får vi se om tacksamheten har hållt i sig :)

Släng aldrig nåt

sade äldsta dottern till mig igår när jag sa att jag skulle städa hennes rum. Plötsligt lät hon skrämmande lik min pappa som är en hopplös sparare på gammalt skräp. Undrar om spara-beteeendet är något som går igen i ungefär varannan generation. Själv blir jag alldeles trött av för mycket saker och försöker göra mig av med det som inte används. Kanske pga min pappas samlarmani. Nu har äldsta dottern fått en del dåliga erfarenheter detta och vid upprepade tillfällen plockat upp fina saker ur papperskorgen som jag slängt. Hon blir säkert en sparare när hon blir stor... :)

Magsjukevirus

Vi läser om virussjukdomar nu. Eftersom jag på ett konkret sätt precis upplevt verkningarna av magsjuka så läser jag om dessa virus med ett helt annat intresse än jag skulle gjort tidigare. Det är en fördel jag upptäckt med att vara förälder och läkarstudent. Motivationen blir så mycket högre att lära sig vissa saker som jag som 20-åring nog inte skulle uppfattat vikten av. Ibland är det bra att vara gammal och sliten :)

Godkänd!

Jag klarade tentan! Helt otroligt. Inte många poäng över gränsen men på rätt sida. Det var så att jag skrev fel tenta. Jag skrev en omtenta för en kortare tidigare variant av kursen med nästan samma namn som smugit sig in i högen med ordinarie tentor. Eftersom jag satt på samma rad som mina kursare hade jag inte en tanke på att jag kunde ha fått fel. Kom på misstaget när jag gick ut ur tentasalen. Då var det 5 minuter kvar av skrivtiden. Sprang tillbaka och fick sitta en timma till efter att övriga kursare hade gått... Ca 1/3 av frågorna hade jag inte svarat på så jag hafsade ner lite svar så gott det gick.

Det känns så oerhört skönt med G eftersom det hade varit svårt att ladda om nu med sjukt barn hemma. Min yngsta har antagligen någon slags magsjuka (kanske rota) och ligger hemma idag. Har varit en tuff natt...den som började så bra och fridfullt.

Tacksam för vanligheten

Nu sover barnen i sina sängar precis om de flesta andra kvällar. Det vanliga blir plötsligt det särskilda. Något att vara tacksam över. Idag gick det bra. Inte ens en hjärnskakning. Men tänk om...något allvarligt hade hänt. Något som skulle förändrat livet för alltid. Jag vill inte ens tänka på alla olika hemska scenarier.

Ibland glömmer jag att glädjas över allt "vanligt" som faktiskt är bra i livet. Inte något bombastiskt eller uppseendeväckande utan "bara" att få komma hem till en fantastisk familj varje dag.

Fall på dagis

Yngsta dottern fick åka till barnakuten på förmiddagen. Hon hade ramlat på dagis och kräkts efteråt. Maken åkte in med dottern. Jag har haft telefonen avslagen hela förmiddagen och inte tittat efter meddelande och då händer det såklart...

Är hemma nu med dottern och hon sover middag. Inga tecken hittills på hjärnskakning utan verkade glad och nöjd på akuten. Håller tummarna för att det fortsätter så och inget mer inträffar.