Därför blir jag extra glad över kortet och chokladen jag fick av maken i morse. Hade jag vetat hur det skulle bli hade det ju de uteblivna rosorna under högstadiet inte varit någon stor sak. Men nu kan man ju inte se in i framtiden och tur är väl det på sätt och vis. Får mig att tänka på filmen "Fucking Åmål" där jag tror pappan till en av flickorna försöker trösta genom att säga att "det blir bättre sen". Saken är den att när man är 15 vill man ju att det ska bli bra nu och 5-10 år i framtiden är ju en hel evighet. Ska försöka komma ihåg det när jag får tonåringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar