Klinik - sista dagen

Ja så var den kliniska placeringen slut för den här terminen. Det har varit väldigt roligt, spännande och ibland känsomässigt utpumpande att träffa patienter. Jag var rätt nervös inför klinikplaceringarna eftersom jag aldrig tidigare hade jobbat i vården. Tänk om jag inte skulle ha trivts alls. Då hade jag kanske fått omvärdera det här valet att skola om mig och 2 år av preklinstudier skulle känts ganska bortkastade. Som tur var blev det inte så. Till viss del inser jag dock vad jag avstår från. Det tidigare yrkeslivet innebar fria arbetstider vilket inte precis kännetecknar läkaryrket. Jag hade dessutom gott om tid att fundera och fel beslut innebar inte några direkta efterverkningar för någon patient. Nu har jag gått både kvällar och nätter vilket nästan förutsätter en partner med flexibla tider (vilket jag ju som tur har). Å andra sidan känner jag ett verkligt engagemang för det jag gör på dagarna vilket inte så ofta infann sig tidigare. De beräkningar jag gjorde var och är viktiga ur ett större perspektiv men jag triggas verkligen mycket mer av patientmötet. Man får väl se hur det blir senare. Kanske det här är nyhetens behag, men jag tror och hoppas att det inte är så.

Bandymorsa

Så har man blivit bandymorsa eftersom äldsta dottern har fått för sig att börja spela bandy. Hon har kommit på det helt själv genom affichering i skolan. Vi var på första träningen i lördags och hon tyckte verkligen det var roligt. Själv stod jag vid iskanten och servade med knytning av skridskor och dryck. Hon kommer att via klubben få tröja och en speciell sorts flaska med extra lång pip som man kan sticka genom gallret på hjälmen. Hjälp, hur gick det här till egentligen... :) ? Sen fick jag höra av tränaren att jag hade köpt fel sorts klubba, dvs en hockeybockey klubba istället för en ren bandyklubba. Mannen i affären sade att man kan spela både bandy och hockey med klubban och dessutom är det guld och silver på den så dottern blev genast väldigt fäst vid den. Hon ville egentligen köpa rosa hockeyskridskor men nu fanns ju inte det så då var hon glad över att hitta den där klubban. Vi behåller klubban tills vidare i vilket fall.

Akutplacering

Jag går på akuten just nu. Varje läkarstudent går ensam med en läkare och har då samma tider vilket innebär kvällar och nätter. Det är väldigt bra tycker jag eftersom möjligheten till att handlägga patienter ökar betydligt än om flera studenter ska samsas om en handledare. Dessutom är maken inom landets gränser under de här veckorna vilket är en förutsättning. Hade varit väldigt tufft annars. Det känns väldigt roligt att få träffa patienter och hoppas på att förhållandet mellan diktat och patientkontakt ska minska från 5:1 till något mer rimligt i framtiden. Jag tycker dock det är bättre att ta tid på sig nu så här i början än att det blir fel, men visst inser jag att det finns potential för förbättring. Nästa vecka har jag nattpass mellan 21-08 vilket jag är lite nervös för. Vet att jag i min ungdom tyckte det var jobbigt att arbeta på natten. Nu har jag ju dock småbarn vilket kanske gjort en härdad? :)  Nästa vecka får utvisa.

Pyntstress

Jag kände pyntstress inför julen för första gången i mitt liv den här helgen. Det är ju massor som ska fixas för att julstämning ska uppstå. Äldsta dottern ville baka lussebullar och pepparkakor. Hon gillar dessutom att dekorera så hon hade bespetsat sig på att julpynta. Det hela blev lite för mycket för mig även om jag egentligen gillar allt som är ätbart. Bakandet på lördagen slutade med att yngsta dottern bröt ihop för att hon inte kunde baka lika fint som storasyster vilket slutade med mycket gråt och tandagnisslan. Inte precis den tindrande julstämning som jag hade föreställt mig. Söndagen ägnades åt julpyntning vilket kulminerade i att glitter, kulor, bonader, dukar etc spreds ut i högar på golvet eftersom allt ju skulle undersökas noggrant. Jag slet mitt hår och tyckte synd om mig själv. 

Nu har jag lugnat ner mig lite efter en heldag på sjukhuset om akut handläggning av patienter... :) Jag har avslutat placeringarna på lunga och geriatrik och har precis börjat blocket i akutsjukvård. Geriatrik var mycket roligare än jag kunde tänka mig. Jag tycker om att höra livshistorier och på geriatriken fanns det ju gott om sådana eftersom patienterna levt rätt länge. Dessutom var det ju rätt tacksamt att vara på rehab där de flesta går hem lite piggare än när de kom dit. Under de två veckor jag var där serverades tårta flera gånger från tacksamma patienter. Lunga däremot tyckte jag var rätt tungt med KOL och lungcancer.  Åndå tycker jag att två veckor är lite för kort tid för sjukdomar som är så pass vanliga. Undrar lite över hur det kommer att kännas under kommande terminer. Just nu tycker jag att man precis får ett hum om hur handläggningen av patienterna ska ske innan det är dags att byta avdelning. Lite grand som att vara PRAO elev men skillnaden är att det ska vara så här i ytterligare 2.5 år för min del... :)

Morgonrace

Måndagsmornar är verkligen rena gatloppet hemma hos oss. Yngsta dottern vaknade runt klockan halvfem på natten och somnade sedan sött om vilken inte dotterns mamma och pappa gjorde. Båda barnen vaknade dock med glatt humör vilket ju i sig är en bra sak :). Jag ska lämna barnen som inte tycker att det finns någon anledning att skynda sig att äta och klä på sig. Två små berg av ytterkläder och gympapåse ligger framför dörren som maken snubblar på när han ska ge sig iväg. Nu har vi några minuter tillgodo och då vrålar yngsta dottern att hon också vill äta youghurt med honung. Hon har dessutom lekt med storasysters pärlplattepärlor som nu ligger utspridda på bordet och golvet i köket. Av erfarenhet vet jag att det tar längre tid att bråka om youghurten så hon FÅR (nu kanske vissa för förfasar sig) äta youghurt och vi tar oss alla tre till dagis i bästa samförstånd. Äldsta dottern vill följa med in eftersom det är kallt ute och tycker att hon också ska klä av sig sina ytterkläder. Yngsta dottern lämnas och vi tar oss med andan i halsen och utan ytterkläder till skolan eftersom det är uppställning klockan 8:20 för att gå till gympasalen dit man inte kommer in utan att kontakta vaktmästare om man är sen. Vi anländer till skolan 8:19. Jag har hjärtklappning och äldsta dottern säger att hon fryser och har ont i lungorna. Men jag gjorde det! Kom i mål igen!

Nu ska jag försöka att koppla av under föreläsningen om lungsjukdomar och håller tummarna för att ingen kommer att ringa för att meddela att något sjukt barn måste hämtas. Ja, det här var ett fragment av min vardag. Det är roligt att vara förälder men helt klart mer ansträngande än att gå läkarprogrammet :).

Klinik och sjuka barn

Nu har jag gått på klinik i hela fyra veckor och hjärt-kärl blocket är avslutat. Hela familjen har dessutom varit sjuk så jag har verkligen testat gränserna för vad som kan accepteras vad gäller frånvaro. Yngsta dottern har varit sjuk i mer än två veckor med feber och en envis hosta som först nu tycks vilja gå över. Jag har varit på sjukhuset på förmiddagarna och gått hem för att byta av maken efter lunch. Till min glädje och häpnad har det varit ok och jag har fått godkänt vad gäller närvaro åtminstone. Nu är skåpet fullt av hostmediciner av olika slag som varit mer eller mindre verkningsfulla. Det verkar vara svårt att göra något åt hosta. Vi har testat både receptbelagda och receptfria hostmediciner utan någon större effekt. På Internetmedicin står det att slemlösande hostmediciner i princip är verkningslösa vilket får en att undra över varför de i så fall får säljas över huvud taget som läkemedel. Nåväl, skönt i alla fall att det tycks vända nu.

Vad gäller klinikplaceringen så har det varit helt ok. Det har dock inte funnits något direkt plan för oss studenter utan det har berott mycket på vilka som råkat vara underläkare och överläkare för dagen. Dessa har bytts ut väldigt ofta vilket jag kan tycka är lite tokigt för patienterna som ibland träffar en ny överläkare varje dag. Det där antar jag är ett organisatoriskt problem på ett stort sjukhus men jag undrar ändå varför läkare verkar stanna så kort tid på varje avdelning. Nu har jag ju bara sett två stycken avdelningar så kanske det är annorlunda på andra ställen. Det känns i vilket fall fortfarande roligt och spännande att vara ute på klinik. Jag har inte än riktigt funnit mig i rollen som läkarstudent och häpnar över hur mycket patienterna tycks lyssna på mig trots min ringa erfarenhet. Men det är ju inte så konstigt när man tänker efter. Med sjukhuskläderna på och namnbricka där det står "Läkarstudent" blir man väl nästan som en läkare hur tom på kunskap man än är... :)

Första klinikveckan

Nu har jag gått min första klinikvecka. Jag var väldigt nervös inför placeringen med tanke på hur jobbigt det kändes under proppen. Som tur var blev det mycket bätte än jag hade trott. Överläkaren var trevlig och verkade mån om att kandidaten (jag) skulle lära mig något och underläkarna var relativt hjälpsamma och tålmodiga med en fumlig och trög nybörjare. Det tog säkert en halvtimme för mig att få in en daganteckning efter mycket trixande med den där diktafonen. Dock var det inte bara ovana utan också datorbrist. Mycket märklig prioritering tycker jag. Det måste väl kosta mycket mer för landstinget med läkare som springer runt och letar efter lediga datorer än att köpa in några fler billiga datorer. Hmm, jag märker att jag redan börjat gnälla på landstinget... :). Ska göra det med måtta i fortsättningen.

Sammanfattningsvis har det varit en intressant vecka där mycket under preklin har levandegjorts och konkretiserats. Labvärden och läkemedel har fått en helt annan innebörd efter att ha träffat patienter vars liv och görande helt styrs av utfallet av dessa. Det är så många nya intryck efter den här enda veckan. Det känns överväldigande men också roligt att tänka på att det finns så mycket att lära. Flera föreläsare har sagt att en fördel med läkaryrket är att man aldrig är fullärd och det låter ju bra inför framtiden :)

Halsfluss

Äldsta dottern har halsfluss. Ringde till sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle kontakta vårcentralen. Ringde vår vårdcentral precis klockan 8 när växeln öppnade. De ringde tillbaka en halvtimme senare och då hade de slut på akuttider. Sjuksköterskan tyckte vi skulle avvakta och ringa igen imorgon för att försöka få en akuttid. Det tycker jag är oacceptabelt. Om nu dessa akuttider tar slut redan på morgonen så finns det väl ingen garanti för att hon skulle få komma imorgon. Visst, halsfluss är ingen stor sak men behandlingsbar om det är GAS så jag ville inte gärna vänta. Efter en del funderande och ringande så fick vi tid på en slags husläkarakut där man får komma utan att vara inskriven. Det var GAS och dottern fick Kåvepenin vilket hon tycker smakar väldigt illa :) Hela processen har fått mig att funderar lite på tillgängligheten av vård. Om nu jag tycker det är krångligt och svårt att veta hur jag ska bete mig. Hur ska det då vara för en invandrare till exempel att kryssa sig fram i virrvarret av olika alternativ och (o)möjligheter. Är lite trött efter en tuff natt och dag. Känns nog bättre imorgon. Nu tillbaka till hemostasen.

Skolfoto

Det ska tas skolfoton idag på äldsta dottern. Den här gången har hon mycket mer intresse i hur hon ser ut. När vi skulle ut genom dörren stod hon och speglade sig i hallen och tyckte då att luggen var för lång men nöjde sig ändå lyckligtvis. Det är verkligen som att ha en liten tonåring hemma. Å andra sidan har hon börjat tycka om att följa med på stan och välja kläder vilket faktiskt underlättar en del. Jag har lite svårt för att välja och köpa men med dottern med blir processen kortare eftersom hon oftast vet precis vad hon vill ha. Som tur är går vi i billiga affärer eftersom dottern naturligtvis inte har något begrepp om pengars värde. Undrar när barnen får det... :)

Propp

Ja så var propedeutiken (proppen) avslutad. En vecka där anamnes och status har tränats och journalskrivning introducerats. Journalens språkliga karghet med korta och oftast ofullständiga meningar var helt nytt för mig. Det har varit en oerhört lärorik vecka. Jag måste tyvärr erkänna att jag fortfarande har svårt att få till det och att komma ihåg allt som ska göras. Det har blivit bättre men förbättringspotential finns helt klart.

Sen är det den där andra människoaspekten i det kommande läkaryrket. Jag måste hitta ett förhållningssätt som fungerar för mig. Just nu är jag allför "hudlös" och patienternas livsöden går rätt in och träffar hjärtat med ibland obönhörlig kraft. Särskilt svårt tycker jag det är med patienter som är i samma ålder som jag och som också har barn. Jag blir berörd och det vill jag bli. Det var ett av skälen till att jag sadlade om. Berörd men inte allför rörd är nog devisen. Patienten är ju knappast betjänt av en läkare som inte kan tänka klart. Ja, det här är något jag måste jobba på. Tids nog lär jag mig säkert.

Första veckan avklarad

Så har en vecka gått på termin 5. En vecka med lungsjukdomar har avklarats och jag har blivit ännu mer avskräckt från att röka. Lungcancer är verkligen inte någon rolig cancerform med bara 10% femårsöverlevnad. Jag provade att röka ett par gånger i min ungdom men fastnade inte som tur var. Det verkar ju inte helt lätt att bli av med ett nikotinberoende.

Det känns roligt att vara tillbaka till studierna. Oj så fort man blev student igen efter att ha jobbat och känt sig vuxen en hel sommar. Termos, matlåda, tunga böcker, dator mm släpas det runt på. Vet inte riktigt vilken strategi jag ska lägga upp. Det är svårt att plugga hemma så jag behöver verkligen ta med mig massor av saker varje dag. Hmm, kanske en stor rullväska vore något? :)

Om förändring

Idag är det näst sista dagen på jobbet och om fyra dagar kommer jobbvardagen bytas ut mot studenttillvaron igen. Det känns både roligt och lite nervöst att tänka på allt nytt som ska ske. Tänk om det visar sig att man är helt oduglig...

Det här med att läsa till ett nytt yrke är en resa på många sätt. Faktiskt tycker jag att det är en mycket mer spännande resa än en riktig resa :). Resor sätter dock oftast spår. Jag och maken levde utomlands i ett par år. Inför hemkomsten läste jag ett råd som jag tog till mig och tyckte var väldigt bra. Det var att en utlandsvistelse oftast leder till förändringar och man kommer hem som en lite annan person med nya tankar och förhållningssätt. Därför kan det ta tid för en själv att landa vid hemkomsten och för familj och vänner att vänja sig vid den nya person man har blivit.

Jag undrar just hur det här resan kommer att förändra mig. Det är orimligt att tänka sig att all den här nya kunskapen och alla nya intryck kommer att gå förbi utan att sätta några spår. Tiden får utvisa.

6-års eller förskoleklass eller nollan

Kärt barn har många namn. Nu har äldsta dottern i vilket fall börjat i 6-års. Det är mycket nytt att ta in och vänja sig vid. Dottern har varit väldigt trött på kvällarna. Jag tycker att det verkar bra med det här året som en övergång mellan dagis och skola. Kommer ihåg att det ändå var rätt tufft att börja i första klass med allt som det innebar. Nu får barnen leka sig in i skolan istället utan krav på läxor och uppnådda inlärningsmål.

Min termin börjar den 29:e. Först propedeutik och sedan klinikplaceringar. Det första antar jag syftar till att vi inte ska vara helt livsfarliga för patienterna när vi släpps ut på klin :). En stor bokhög rekommenderas som kurslitteratur. Nu kommer det bli fulla dagar så jag undrar just när man ska ha tid att läsa böckerna? Känns i vilket fall väldigt spännande att få börja klin och komma ut i verksamheten.

Uppladdning inför skolstart

Imorgon börjar äldsta dotttern skolan. Hon har under hela veckan frågat hur många dagar det är kvar eftersom hon saknar kompisarna. Imorgon är det upprop. Bara en timme och sedan hem igen. Gäller bara att klara av att komma upp och iväg. Ny ordning är att gympapåse ska packas och frukt ska tas med varje dag. Dottern har gjort i ordning sitt lilla bord och säger att det nu är hennes skrivbord (snuttungen!). Blir tydligen inga läxor nu under 6-års men lika bra att vara förberedd :)

Helledig

Nu är maken och jag hellediga under hela två veckor. Vi har varit på Gotland under en av veckorna och ska vara hemma hela den här veckan. Skönt att bara ta det lugnt och ta dagen lite som den kommer. Gassande soligt idag. Äldsta dottern och en kompis sitter och spelar Super Mario vilket är lite fel kan man tycka men själv orkar jag inte vara ute i solen så tycker inte att jag har något att sätta emot... :). Det är mycket känslor inblandade i detta spel. De blir osams och sams igen hela tiden. "Men det är min tur att ta Yoshi!" "Men vänta på mig!!" "Jaa, vi vann båda!" Rätt roligt att höra på (inte ironisk nu). Vill gärna testa att spela lite men risken är väl att dottern tycker att jag är för dålig :).

Lilla tonåren

Äldsta dottern är på väg mot sitt sjätte år. Jag kan verkligen inte uttala mig om sexåringar i allmänhet eftersom jag bara har erfarenhet av en enda. Dock kan jag verkligen förstå varför åldern kallas för "lilla tonåren". Dottern är slängig i kroppen och dänger i både det ena och det andra. Hon välter dricksglas och tar ofta i för mycket eftersom hon inte tycks förstå sin egna styrka. Mot lillasyster kan hon vara både snäll och bufflig och verkar inte alltid förstå skillnaden... Känslolivet åker berg- och dalbana. Igår bröt hon ihop för att kompisen inte var hemma när hon ville leka. Det sociala börjar bli viktigt och mitt och makens sällskap börjar väga mindre tungt än kompisar. Samtidigt är hon ju liten på många sätt fortfarande men hon kan nu så mycket att hon är redo att pröva vingarna. Jo visst är hon redo, och visst är mammahjärtat stolt men kan inte låta bli att känna nostalgi över hur fort barnen växer.

Halvledig

Jag och maken turas om att jobba nu under sommaren. Det innebär att jag jobbar ett par dagar i veckan för att sedan tillbringa resten av tiden med barnen. Himla skönt att inte behöva stressa med hämtning och lämning. Ingen katastrof om det blir sent i säng för barnens del, de kan ju sova på morgonen. Egentligen är det här på flera sätt en idealtillvaro. Mycket tid med familjen samtidigt som jag kommer bort några dagar i veckan för jobb/vuxentillvaro med förmånen med bestämda raster och gå på toa när jag vill :). Ska var helledig några veckor också men tycker att det här också är bra.

Tivoli

Äldsta dottern har passerat den magiska 110 cm gränsen så igår när vi var en heldag i Furuvik kunde hon och hennes två kompisar åka nästan alla karuseller. Vi såg inte mycket av djurparken men var sist ut ut från parkområdet eftersom barnen ville åka så mycket som möjligt. En riktigt lyckad dag var det. Vad stor hon börjar bli! Nu är vi föräldrar mer av supportpersonal och behövs definitivt inte lika mycket som tidigare. Tur att jag har den lilla kvar :)

Om jobb och dagis

Jag är lite arg på vårt dagis. Jag hade ju turen att få sommarjobb den här sommaren. Det positiva med det är extra pengar i kassan och den goda känslan av att kunna bidra med lite egen inkomst. Det negativa är ju att barnen får gå lite längre på dagis när andra barn får ledigt och sommarlov. De verkar båda trivas och tycka det är helt ok så det där andra sitter också mest i mitt huvud.

Nu har vi visserligen haft turen att få ett dagis med engagerad personal men med den i mitt tycke besvärliga instälningen att barn mår bäst av att vara så lite på dagis som möjligt. Det händer att när jag säger att jag ska hämta tidigt, dvs runt klockan tre, att jag får kommentaren att "jamen då blir det ju lite lagom". Jaha, betyder det att det inte är lagom att hämta senare då? Tycker att det här är ett paradexempel på den där dubbla bestraffningen som det ibland talas om. Man gör "fel" åt båda hållen, satsar man på jobbet är man en "dålig" mamma och satsar men på att vara hemma mycket kan man i många fall inte göra ett bra jobb med de konsekvenser det medför.

I måndags kände jag mig verkligen kränkt. Då frågade en i personalen helt öppet inför de andra fröknarna om jag jobbade eller inte. Vad trodde de egentligen? Att jag lämnat barnen och suttit hemma och latat mig eller vad? Känns inte helt bra faktiskt. Var bara tvungen att skriva av mig det här. Grr... Men nu är det snart sommarupphåll. Ska bli rätt skönt faktiskt även om jag ska jobba halvtid ett par veckor framöver för att få ihop jobbdagarna.

Vattenkalas

Det kommer att bli en varm dag idag med. Nu är det absolut sista veckan som äldsta dottern går på dagis. Hon har länge velat ha ett vattenkalas så idag ska de dagiskompisar som är kvar få komma hem till oss och äta vattenmelon och leka med vattenballonger. Äldsta dottern och jag fyllde upp ballonger igår så de borde vara rumstempererade idag :).

Böcker om läkaryrket

Nu under sommaren har jag haft lite mer tid än under preklin så jag har läst ett par böcker om läkaryrket som sådant. Dvs inte direkt de medicinska kunskaperna utan allt det andra runt omkring. Tex frågeställningar som om det är lämpligt att vårda vänner och anhöriga eller hur man ska agera gentemot media. Jag kan verkligen varmt rekommendera boken "Läkare i praktiken" av Edhag & Rosenqvist. Där  skriver författarna att grundregeln är att man ska undvika att sköta anhöriga. Det tycker jag låter väldigt klokt. Det kan ju faktiskt bli helt fel. Nisse Simonsson som är pensionerad kirurg beskriver hur det gick när han ordinerade olämpligt läkemedel till sin far i sin bok "Livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet". Han menar att man ska undvika att behandla släkten, för gör man rätt är ingen tacksam och gör man fel är det ingen som glömmer det. Det finns så många aspekter på läkaryrket. Känns både spännande och skrämmande att tänka på det :).

Sommarjobba

Jag är tillbaka på mitt gamla jobb nu i sommar. För min del innebär det att med datorns hjälp utveckla en metod att hitta likheter mellan kemiska strukturer. Det känns ganska bra nu när jag vet att jag inte kommer att jobba hela livet framför dataskärmen. Det måste erkännas att jag är glad över att ha fått möjligheten att komma tillbaka och gästspela under ett par månader. Målet är att under någon sommar jobba inom vården men det svåra då kan ju vara att kombinera det med stängda dagisveckor i juli. Vitsen med att ha en semestervikarie borde ju inte vara att hon ska vara ledig i hela juli :). Ja, tiden får utvisa hur det blir med vårdjobbsamitionerna. Jag kommer ju vara student i ytterligare tre år så det finns gott om tid. I vilket fall känns det väldigt bra att tjäna lite pengar. Lite märkligt känns det fortfarande att bara marginellt bidra ekonomiskt till familjen. Maken har inget emot att vara ensamförsörjare utan det sitter helt och hållet i mitt huvud.

Utskolningssamtal

Idag hade jag och maken utskolningssamtal med äldsta dotterns dagisfröken. På barnens dagis är det en person som följer en barngrupp genom hela dagistiden. Varje barn har en pärm där alster samlas genom åren. Tyckte det var väldigt fint att gå igenom äldsta dotterns pärm. Jämföra handavtryck från när hon började som 1 och ett halvt åring och handavtryck från i år. Två snören fanns också där, ett som var 96 cm och ett som var 120 cm vilket motsvarar längden på dottern i nuläget. Tiden har sannerligen gått. Det fanns även med ett kort på maken och mig taget för 4-5 år sedan. Maken konstaterade att han såg yngre ut. Hmm undrar hur det här gått till. Vi har väl inte åldrats? :) Sanningen är nog tyvärr så att det har vi. På sista åren har ingen frågat om leg på systemet vilket jag tar som ett ålderstecken. Tröstar mig med att det kanske är en fördel att se lite äldre och mognare ut i kommande yrket :)

Sommarfest på dagis

Idag var det sommarfest på dagis. Barnen sjöng den blomstertid nu kommer, vädret var vackert och vi satt ute i gröngräset och åt jordgubbstårta. Det här är äldsta dotterns sista termin och lite vemodigt känns det. Tur att yngsta dottern har många år kvar så dagistiden är inte slut än. Maken känner inte alls på samma sätt. Det är jag som har svårt för avslut och förändringar. Benägenheten att tycka om nyheter räknas till ett av personlighetsdragen som anses vara relativt oföränderligt genom livet. Intressant det där tycker jag. Äldsta dottern har alltid gillat nya saker medan yngsta dottern är mycket mer konservativ och är inte alls lika road av det okända. Ska bli spännande att se om de personlighetsdragen håller i sig.

Kommunikation

Jag och barnen har varit hemma hos mina föräldrar under ett par dagar. De bor på landet ca 12 mil bort och nu fanns det två stycken nyfödda kalvar i den intilliggande hagen. Ungarna var förtjusta och det var rena rama Sörgårdsidyllen. Det finns på något sätt så mycket mer tid där ute på landet. Mina föräldrar är pensionärer och lever i ett helt annat och lugnare tempo än jag. Annars är många bönder stressade så det räcker så just livet på landet kan ju vara allt annat än avkopplande.

På vägen hem så blev yngsta dottern väldigt irriterad när vi bara hade ett par mil kvar av resan. Jag valde att ignorera det hela utan pressade på. När vi kom hem visade det sig att blöjan var jättefull och hade runnit över. Bara att sanera barn och bilstol. Det är verkligen rätt åt mig. Hon berättade ju faktiskt att något inte var helt bra på sitt sätt men kan ju inte kommunicera än via mer än enstaka ord (ibland tvåordsmeningar tex "mera X" där X ofta är något ät- eller drickbart). Det finns alltid en anledning till dåligt humör. Viktigt att komma ihåg, både hemma och i det kommande yrkeslivet.

Terminsslut

Ja, så var det sista gjort för den här terminen. Nu är alltså preklin avklarad vilket känns oerhört skönt. Tyvärr känns det inte så festligt just nu eftersom jag dragit på mig en rejäl sommarförkylning med feber och värk i kroppen. Jag är hemma idag och väntar på att det hela ska gå över.

T4 har varit väldigt intensiv under de första 15 veckorna med massor av fakta att lära. Långa listor av patogener, behandlingar och sjukdomar som ska tryckas in. De här sista fem avslutande veckorna har varit väldigt lugna och sköna jämfört med tidigare studier. Det har för en gångs skull funnits tid för reflektion och fördjupning i de delar som har varit intressanta.

Nu vaknar yngsta dottern. Finns inte tid att skriva mer just nu :)

Pluggar inför hemtenta

Jag har aldrig haft en hemtenta förut. Den här kommer att gå till som så att vi får ut den klockan 8 på morgonen på måndag nästa vecka och sedan ska den in senaste klockan 23 samma dag. Vet inte riktigt vilken strategi jag ska lägga upp. Vi behöver ju inte komma ihåg något utantill eftersom tentaformen ju tillåter tillgång till alla böcker och papper. Jag tycker väl att kraven därmed borde öka på svarskvaliteten.
Hur som helst så känns det väldigt skönt och lyxigt med en lite lugnare kurs som ger tid till att fördjupa sig i det man själv tycker är intressant. Trots goda intentioner tycker jag det annars har varit en hel del korvstoppning nu under preklin.

G!

Jag har denna morgon kvitterat ut en godkänd tenta! Förra sommaren ägnades åt omtentainläsning och det kändes visserligen ok men skönt ändå att kunna tänka på annat denna sommar. Jag ska sommarjobba lite grand men det blir inte så jättemycket eftersom dagis stänger i juli och sedan uppstår ett glapp i barnomsorgen fram till äldsta dotterns skola börja. Kommunen har kommit på att låta fritids ta över från första augusti vilket i praktiken innebär att folk vänder ut och in på sig för att inte behöva sätta sin oinskolade 6-åring på ett sommarfritids som kan vara på någon annan skola med icke ordinarie personal. Maken och jag kommer nog att försöka gå omlott så mycket det går och så ska jag försöka locka hit min mamma. Ja det är ett evigt pusslande.

Men idag ska jag njuta av att ha klarat tentan. Det måste firas med ytterligare en glass!

Hälsosamt leverne

Jag läser nu en kurs i livsstil och hälsa. Kursen är mer av det holistiskt svepande slaget där vi ska förstå att en individ omges av många olika faktorer på många nivåer (individ-samhälle) som alla påverkar tex matvanor och fysiskt aktivitet. Igår satt jag och läste om riskerna med övervikt och fetma samtidigt som jag åt en stor bulle :) så jag inser att jag själv ofta inte lever sunt trots att jag nog är informerad så det räcker. Idag läste jag vidare i boken och där stod det att enbart information om fördelar med sunda vanor inte ensamt räcker för att ge långsiktiga effekter. Folk vet vad de borde göra men av olika anledningar realiseras inte de goda råden. Det låter ju lite tröstlöst eftersom just information väl är det vi ofta ägnar oss åt i vården. Får se vad nästa kapitel säger.

Skötseldag

Det var skötseldag i bostadsrättföreningen vilket denna gång fokuserade på uppsnyggning av sandlådorna i området. Barnen tittade med stora ögon på alla vuxna som var ute och grävde i sanden :). Insåg att en likande tillvaro har barnen när de är på dagis. Sitter i sanden, gräver och pratar med folk runt omkring. Rätt trevligt måste jag säga.

Sommarkänsla

Nu har sommaren kommit med värme och känsla av sommarlov (fast det inte är det). Den nya kursen har nu gått i en vecka och det har inte riktigt gått in i mitt huvud att materialet faktiskt ska läsas in och tenteras av. Kursen är av det holistiska slaget där vi ska lära oss hälsa och hälsobefrämjande aktiviteter. Det är inte hälsosamt att stressa men tyvärr fungerar jag så att utan stress blir inget gjort. Undrar om man kan komma runt det på något sätt?

Nåväl, nu ska jag strax hämta barnen. Jag misstänker att önskemål kommer att uttryckas om att utebadkaret skall fyllas. Hmm, ska nog köpa lite iste på vägen hem. Som sagt inte bra att stressa :)

Föräldrauppror

Nu har jag varit med om mitt första föräldrauppror. Äldsta dottern ska börja 6-års i höst och går tillsammans med 7 andra barn i sin dagisgrupp. I förra veckan kom skolan ut med en ny policy att splittra alla dagisgrupper. Många med mig blev väldigt förvånade och kunde inte förstå varför skolan nu väljer att splittra välfungerande grupper. Jag kan förstå varför man väljer att splittra en grupp där det är mycket problem med konflikter mellan barnen. Äldsta dottern har haft turen att gå i en grupp som fungerar ovanligt bra enligt personalen så jag och andra föräldrar började protestera. Hela slutet av förra veckan ägnades åt intensiv mailtrafik och skrivelser till rektor och annan ansvarig personal. Igår backade de och nu får barnen börja tillsammans i höst. Det har varit intressant att följa processen och jag känner en oförtjänt (och kanske fånig) stolthet över att vi kunde visa våra barn att det går att påverka något som upplevs som fel och orättvist.

Ja så var det gjort

Nu har jag skrivit tentan. Adrenalinrushen är på väg bort och kvar finns en slags spattigt slapp känsla. Jag vet inte hur det gick. Är generellt dålig på att bedöma den egna prestationen. Magkänslan är inget att gå på för min del. Ibland kan det kännas bra fast det gick dåligt och tvärtom. I alla fall jätteskönt att det är gjort  och helgen blir helt ledig :).

Tentapluggar

Ja så nu sitter jag här med anteckningar och böcker och försöker lära mig något inför tentan i övermorgon. Traven med papper är så tung att jag inte orkar ta mig bort utan sitter hemma. Undrar som alltid varför jag utsätter mig för det här. På något sätt måste jag väl ändå trivas med en tillvaro av stress och osäkerhet eftersom jag genomgående väljer de inte helt enkla vägarna. Känns inte bra just nu med läsandet. Önskar jag hade en bättre hjärna.

Måste återgå till studierna. Om någon timme ska barnen hämtas. Det ska bli skönt att tänka på något annat som till exempel hur jag ska hålla yngsta dottern nöjd samtidigt som maten ska lagas. Inte lättare att genomföra än att banka in 15 veckors kurs men betydligt mer konkret i alla fall :).

Tentapluggar inte

Jag har tagit ledigt så ingen tentaläsning för mig idag. Känns faktiskt väldigt bra. Kommer nog inte kännas fullt så bra om några dagar men förnekelsens kraft är stor :).

Godkänd på praktiskt prov!

Jo jag blev godkänd :). Det skulle ha känts jobbigt att inte klarat det eftersom det här med anamnes och status är centrala bitar i yrket. Däremot var det inte ett "tungt" prov på samma sätt som den tenta som kommer äga rum på fredag nästa vecka. Usch och fy. En mastig kurs på 15 veckor med immunologi, mikrober och patologi. Dock är det sista stora kursen nu under preklin som tyvärr är en av de tentor som flest kör på.

En sak som jag skulle generellt vilja ändra på i utbildningen är ovanan att lägga stora tentor precis efter jul och påsk. Jag som har barn skulle väldigt gärna vilja göra roliga saker med dem istället för att stressa med tentainläsningen. Varför kan man inte lägga tentorna precis före julen och påsken istället? Det borde väl vara bra för alla (även för mina unga kursare) att få lite helledigt istället för att som nu låta kurserna gå i varandra med i bästa fall en helgs mellanrum. Nä det hela är för mig inte alls begripligt.

Barnen verkar i alla fall äntligen vara friska och kan med lite tur gå till dagis imorgon. De kommer att vara där även på skärtorsdagen vilket känns lite sådär eftersom många andra föräldrar låter sina barn vara hemma. Jag måste ju plugga.... Äldsta dottern är dock väldigt nöjd med att gå eftersom barnen som är där då får komma till dagis utklädda till påskkärringar :)

Praktiskt prov

Det hela påminde om Fångarna på fortet i upplägg. Läkarstudenten in i rummet på given signal där "patient" och examinator väntar. Anamnes och status tages. Totalt 15 minuter hade man på sig. Efter 10 minuter dörrknackning vilket innebär att avrundning måste ske. Om läkarstudenten inte är klar på 15 minuter låses rummet och tigrarna släpps ut. Nä det sista var påhitt :) utan det hela avslutades lite rumphugget med feedback från examinator och "patient". Hela upplägget gjordes med två "patienter" så totalt tog provet bara 30 minuter. Definitivt besked i början av nästa vecka. Jag tror det gick bra. Examinatorerna signalerade inget annat men man vet ju aldrig. Känner mig helt slut nu. Det vackra vädret och avslutat prov gör att jag bara måste äta glass :).

Praktiskt prov imorgon

Maken är bortrest och precis då blir det VAB. Imorgon är det praktiskt prov i anamnes och status. Undrar just hur det kommer att gå. Kommer säkert glömma bort att hälsa på "patienten" (dvs skådespelaren) och lyssna på hjärtat på benet. Gaah. Min snälla mamma kommer vara hemma med yngsta dottern imorgon så jag vet säkert att jag kan gå på provet. Kanske bättre att stanna hemma för att slippa skämmas.

Utemiddag

Maken fick ett glädjade besked på jobbet idag så vi tyckte det fanns anledning att spontant fira med ett restaurangbesök. Vi har ju ganska tidiga vanor numera så vi var på plats klockan halvsex. Nästan inga andra gäster var där när vi kom vilket såg lovande ut. Maten beställdes och barnen satt lugnt i sina stolar i hela fem minuter innan de ville resa sig och se sig omkring. Maken och jag hade räknat med det men jag hade glömt bort hur lång tid det kan ta att få maten på en bättre restaurang så jag hade tagit till för kort tid på parkeringen. På McDonalds får man ju liksom maten på en gång... :). Restaurangen började fyllas på med gäster och för att inte störa dem så turandes vi om att gå lite promenader utomhus med barnen och höll kontakt via mobiltelefon. När maten kom var jag just på väg tillbaka från parkeringen där jag hade förlängt parkeringstiden. Anrättningen smakade mycket bra och både barn och vuxna var (konstigt nog) nöjda med äventyret. Det här måste vi göra igen om något år eller så :)

Egen liten morgonstund

Maken och barnen är borta hos farmor och farfar. Det känns lite tomt och tyst runt frukostbordet. Skulle inte vilja ha så här alltid men skönt nu för en gångs skull. Innan barnen så kan jag inte påstå att maken och jag uppskattade egentiden. Vi hade ju egentid hela tiden liksom :) och uppskattade inte alls att tvätten gjordes bort en gång i veckan (haha) med ett par timmar i tvättstugan. Helgerna kunde dessutom upplevas som stressiga eftersom ambitionsnivån var så mycket högre då för vad som skulle hinnas med. Dumt var det måste jag säga såhär nu i efterhand.

Den osäkra framtiden

Jag tillhör den där kategorin av människor som funderar en hel del på framtiden. När jag var yngre kunde jag slösa bort mycket tid med att tänka på hur det skulle bli sen. Visst är det bra att planera och tänka framåt men att fastna i framtiden förhindrar en ju från att leva och njuta av det är här och nu. Jag tycket att jag med åren blivit lite bättre på att vara närvarande i nuet. Till stor del kan jag nog tacka mina barn för det.

En orsak till framtidsgrubbleriet är nog ett slags kontrollbehov. En önskan att kunna förutsäga hur det kommer att bli i livet. Problemet är ju att man kan räkna sig blå på olika sannolikheter. Sannolikheterna säger ju dock inget om hur det kommer att bli för just mig. Det är nog det som jag tycker är kärnan i problematiken med till exempel DNA analyser. Var och en kan ju nu på eget initiativ beställa en DNA analys och ut kommer sannolikheter för olika sjukdomar. Det är dock svårt att hantera sannolikheter. Det är det för alla, även de som är tränade i det. Frågan är vad det tillför en människa att tex veta att den relativa risken för hjärt-kärl sjukdomar är låt säga 2. Var och en av oss bär med oss och omger oss av en stor mängd olika riskfaktorer. Kanske vi till viss mån måste acceptera att framtiden är osäker och att det inte går att gardera sig för alla händelser.

Regn

Det regnar idag vilket är bra för då kanske det meterdjupa snötäcket över sandlådan smälter så sakteliga. Barnen har gjort tappra försök att leka där men ännu inte nått ner till sanden. Äldsta dottern hittade sand i en undanlagd sandkakeform och sade att den sanden var "som ett minne från förra sommaren" :) Ja likt en medeltida frysbox ligger snön fortfarande kvar. Men snödroppar och krokusar har faktiskt börjat titta fram.  

Kursen puttrar på och snart är det dags att börja stressa upp sig för ett prov i anamnes och status. Den biten upplever jag som väldigt skakig när jag är ute på vårdcentraler. Pratar med patienter om ditt och datt och försöker att inte verka alltför fipplig och nervös. Som tur är dröjer drygt tre år innan jag är klar :) 

Fredag igen!

Veckorna går i rasande fart. Nu är det fredag igen och våffeldagen som ju måste uppmärksammas! Patologin rasslar på med en lång rad olika tillstånd. Det snurrar i huvudet och jag undrar om jag någonsin kommer att få ordning på allt som ska läras in. En god sak är dock att jag hinner inte ens bli hypokondrisk å mina barns vägnar. Allt för många sjukdomar på en och samma gång att fundera på :)

Vårtecken

Det känns som vår i luften. Solen strålar och äldsta dottern utropade "mamma jag kan se gräset" när vi gick till dagis. Nu med så mycket ljus ser jag också alla fettfläckar och annat i köket och hallen. Hmm, att måla har varit på listan i flera år. Kanske att det sker i vår... :)

Viktigt i livet

Yngsta dotterna vaknade i natt klockan halvtre. Hon var glad och höll igång ett par timmar. Nu när vi läser patologi kommer oundvikligen tankar upp på döden. Jag funderade en liten stund över vad jag skulle vilja göra om jag visste att tiden var uppmätt. Och svaret var att jag skulle vilja göra precis det jag gjorde då.  Vara vaken med mitt barn mitt i natten :). Dvs inte resa eller göra andra "spännande" saker utan bara vara med familjen. Men det ska sägas att jag såklart inte önskar att hon ska hålla sig sådär vaken varje natt i fortsättningen :)

Smågnäll

Ytterligare en sak som kan kännas jobbigt med att vara äldre student är känslan att vara nybörjare hela tiden och inte kunna och veta. Jag tror att för min del grundar sig det hela i att jag haft ett tidigare yrkesliv där jag i alla fall ibland kände att jag kunde något och behärskade situationen. Jag kommer ihåg att jag i min ungdom, när jag var student första gången, reagerade på att en äldre student ägnade mycket tid att förklara hur hon hade tänkt för läraren som tyckte som att studenten hade svarat felaktigt. Nu kommer jag ibland på mig med att göra precis likadant. Dvs inte bara svälja det faktum att läraren vill att jag ska tänka annorlunda. Jo, lite stelare och trögare har jag ju blivit med åren :). Men jag har också vänjt mig vid att mina åsikter är värda något och bör tas på allvar. Här är det lite bitterhet som talar över en icke godkänd inlupp i medicinsk psykologi där mina åsikter gick isär med lärarens, samt en föreläsare som verkar väldigt upptagen och inte särskilt intresserad av mina frågor. Jag som ju trots allt bara är en student. Dock är det den typen av erfarenheter som nog är huvudorsaken till att jag just nu funderar på hur det andra bortvalda livet skulle varit. Sprang idag även på trevliga gamla kollegor som verkar trivas med tillvaron vilket spädde på det hela.

Men liksom dotterns dans så är det faktiskt väldigt roligt mest hela tiden så jag forsätter på inslagen bana :)

Och ja, yngsta dottern är magsjuk igen.

Roligt eller inte?

Äldsta dottern ville inte gå till sin dans igår. Precis när vi skulle gå kom hon på att hon var hungrig och ville äta innan. Jag sade att vi inte hann varpå hon bröt ihop och sade att hon inte ville gå på dansen. Insåg att jag inte skulle vinna i det här läget utan hon fick äta och sedan sprang vi dit med andan i halsen en kvart försenade. Väl där ville hon inte gå in varpå jag (den grymma modern) sade åt henne om att hon skulle försöka och att hon kunde komma ut om hon inte ville mer. Jag kände mig rätt usel i det läget. Dottern kom dock utskuttande efter lektionens slut och sade att det hade varit jätteroligt :) Ja, hur ska man göra frågar jag mig. I det här läget kanske det var rätt att pressa lite men jag vet inte.

Obduktion

Nu läser vi patologi och idag har jag varit på obduktion. Det hela blev mer spännade än både lärare och studenter hade tänkt sig. Vi fick utrymma lokalen pga (liten) risk för smitta. Känner mig lite känslomässigt tagen nu. Situationen, männsikoödet, fynden under undersökningen. Det är väldigt speciellt att läsa till läkare. Vi får se en del saker som de flesta aldrig kommer i kontakt med. En föreläsare sade att det tar fem år att bli specialist i patologi och ytterligare ferm år innan man blir produktiv. Ja, det kan jag verkligen tänka mig.

Ytterligare ett år äldre

Ja, så har jag blivit ett år äldre. Känns inte så tokigt. Har ju passerat 30-års strecket med råge så ytterligare ett år gör inte så stor skillnad känns det som. Det år på barnen man ser att tiden verkligen går. För precis ett år sedan var yngsta dottern bara fem månader, ammande och låg på sin filt. Nu äter hon mat själv och kan för egen maskin ta sig dit hon vill. Nu till hösten kommer äldsta dottern att börja skolan. Jag kännner mig mycket mer nostalgiskt än hon för att dagistiden snart är slut :). Ja, preklin närmar sig också sitt slut. Vet inte om jag kommer att känna samma nostalgi över det. Jo kanske förresten. Jag brukar tycka att avslut har ett stänk av vemod över sig.

Fikakaos

Yngsta dottern blir allt bättre på att kommunicera. Hon pratar inte så mycket men visar tydligt vad hon vill. Idag efter dagis blev hon arg för att att jag ville stänga dörren till frysen. Jag trodde hon ville ha något från brödlådan men hon pekade istället två fack högre upp på glassen. Detta förvägrades henne vilket orsakade ett vredesutbrott på köksgolvet. Jag kan förstå hennes känslor - skulle också varit rasande i motsvarande situation :) Eftermiddagsfika flög fram på bordet bestående av saft och bullar. Saften var tänkt att drickas ur glas för alla äldre än 5 år och pipmugg för alla yngre än 2 år. Men nu har yngsta dottern börjat vilja ha precis samma som storasyster och ville därmed också ha glas med sugrör. Så vem tar den förhatliga pipmuggen då? Jo jag eftersom jag inte vågar gå ifrån bordet med tankte på att yngsta dotterns glas kan välta. Synd eller tur att det hela inte fångades på film :).

Val av specialitet

Egentligen borde jag inte fundera på det än men tycker ändå det är roligt att tänka på olika specialiteter och vilka som kommer passa bättre eller sämre. Redan nu tror jag att jag inte kommer att passa särskilt bra på akuten. Jag är alldeles för långsam och kan ha väldigt svårt att bestämma mig :). För att stilla min nyfikenhet har jag i alla fall gjort Medical Specialty Aptitute Test som jag fått rekommenderat av en gammal vän som är läkare. http://www.med-ed.virginia.edu/specialties/

Vad blev det enligt testet då? Jo endokrinolog eller infektionsläkare. Det ska bli intressant att se om jag kommer att trivas där när jag väl kommer dit under klin.

Mitt icke-existerande extrajobb

Jag hinner inte med extrajobbet som jag har. Eller rättare sagt prioriterar jag inte det tillräckligt högt. Lyckligtvis är det *väldigt* flexibla tider så det är mest mitt eget dåliga samvete som drabbas. Å andra sidan så gör flexibiliteten det möjligt att uppskjuta i det oändliga. Nu är yngsta dottern förkyld med hög feber så det blir nog VAB resten av veckan. Nä, extrajobbet för skjutas upp (igen) till en avlägsen framtid...

Det är på gott och ont det där med fria arbetstider. Efter att ha haft det under mestadelen av mitt yrkesliv tror jag att jag i slutänden ändå föredrar mer bundna tider. Grannen som är disputerad läkare och nu jobbar på distrikt sade en gång att det är väldigt skönt att verkligen vara ledig när man är det. Det låter väldigt lockande tycker jag. Å andra sidan så är det väldigt trevligt att kunna i teorin ta ledigt när som helst även om man kanske aldrig gör det för man känner att man aldrig är klar utan man kan göra mer och bättre. Jag har uppenbarligen inte helt bestämt mig i frågan :-)

Familjen är frisk - eller vad?

Hela familjen är frisk hade jag tänkt skriva. Men så kommer jag på att äldsta dottern har en hosta som inte riktigt vill ge med sig. Hon hostar väldigt mycket på morgonen och kvällen innan hon ska somna. Vi läser om bakterier som orsakar lunginflammation vilken är både lämpligt och olämpligt. Bra på så vis att jag blir mer motiverad att lära mig men dåligt pga att jag förmodligen oroar mig i onödan.

Jag har funderat lite på hur man själv relaterar till barnens sjukdomar nu och och i framtiden. För närvarande är så ställt att istället för att själv bli hypokondriker överför allt som jag läser till mina barn. De senaste är att jag oroar mig för att yngsta dotterna har för kort tungband. Jag har hört att läkare kan bli precis tvärtom, dvs att de nästan inte ser de egna barnens sjukdomar. Äldsta dotterns förskollärare sa en gång att läkarföräldrar är dom värsta på att inte låta sina barn vara hemma när de är sjuka. Jag undrar om det kan bli så efter man har jobbat ett tag. Har svårt att tänka mig det för egen del (med tanke på hur jönsig och hönsig jag är nu) men vi får se hur det utvecklar sig.

I vilket fall är jag ganska säker på att jag som förälder inte ska sitta och bedöma mina barns åkommor om det skulle gälla allvarligare fall. Jag är ju jävig, minst sagt, och därför är det är bättre att låta någon kollega ta rollen som "läkare". Min äldsta dotter skulle hur som inte lyssna på mig. Jag har ju inte samma auktoritet som en främmande vuxen. Lite då och då försöker jag lära henne simma men då säger hon att "jag kan ju redan simma" och så är det med det :).

Längdskidor

Att åka skidor är roligt har jag kommit på. Inte på långt när för att jag är bra på det. Jag blir ständigt omåkt av pensionärer. I början tyckte jag det kändes lite jobbigt men nu har jag vant mig :). Skälet till att jag gillar aktiviteten är den ger ett tillfälle för tanke och reflektion. Det är något välgörande med den repetitiva (och i mitt fall) långsamma rörelsen.

Hmm, just nu läser vi om bakterier så jag kom ikväll på mig själv under åkturen med att tänka Shigella, Shigella, Shigella.... :) Visst är man väl lite miljöskadad?

Alla hjärtans dag

Kommer ihåg den lite olustiga känslan under högstadietiden på alla hjärtans dag. Vi elever kunde skicka rosor till varandra. Själv hörde jag aldrig till en av de populära så några rosor blev det inte för min del vilket ju kändes tråkigt. Har hört att det numera blivit förbjudet på många skolor och det tycker jag är bra. Det blir så tydligt annars vilka det är som är "inne" eller inte.

Därför blir jag extra glad över kortet och chokladen jag fick av maken i morse. Hade jag vetat hur det skulle bli hade det ju de uteblivna rosorna under högstadiet inte varit någon stor sak. Men nu kan man ju inte se in i framtiden och tur är väl det på sätt och vis. Får mig att tänka på filmen "Fucking Åmål" där jag tror pappan till en av flickorna försöker trösta genom att säga att "det blir bättre sen". Saken är den att när man är 15 vill man ju att det ska bli bra nu och 5-10 år i framtiden är ju en hel evighet. Ska försöka komma ihåg det när jag får tonåringar.

Att vara äldre student

Att vara äldre student är helt ok tycker jag. Det var nog en av de saker jag var mest orolig för innan jag beslutade mig för att börja om. Dvs om jag skulle känna mig mossig och utanför mest hela tiden. Visst är jag mossig men jag tycker ändå att mina unga kurskamrater är snälla och förstående och låter mig vara med även om jag inte alltid förstår vad de talar om :). Ord som "supernajs" är nytt för mig men jag förstår att det innebär något positivt till exempel.

En annan sak som jag inte heller saknar är att delta i olika studentföreningar. Kanske för att jag ju har varit ung student en gång och därför känner att jag har haft tid för allt det där. Svårt att säga. Fokus ligger ju också nu på ett annat håll. Dvs att ta sig igenom vardagen med förståndet i behåll mellan barnsjukdomar, hysteriska utbrott (yngsta dottern var väldigt arg idag på eftermiddagen), studier och jobb. Nu låter det säkert som att jag tycker familjelivet är botten men så är det inte. Tvärtom tycker jag det är toppen! Det är väldigt roligt att vara mamma och ha familj. Så roligt att jag till och med skulle kunna tänka mig ytterligare ett barn.

Vad som däremot kan kännas lite jobbigt ibland är att det finns så liten möjlighet att påverka som student. Man är ju i lärarens händer helt enkelt. Den stora mängden material har gjort att jag, trots förutsatser att inte göra så, pluggar lite väl mycket med fokus på att klara tentan. Hoppas verkligen att tentornas innehåll speglar vad som krävs för att göra ett bra jobb sen... Ytterligare en sak som kan kännas tung är den dåliga ekonomin. Jag har inga CSN pengar kvar så jag lever på min man. Aldrig att jag trodde det när jag var ung och nybliven feminist :). Men det går till min stora förvåning ganska bra. Vi har så vi klarar oss och maken tycker det är bra med den frihetskänsla det ger att klara sig på en lön + mitt lilla extrajobb. Han planerar att gå ned på halvtid så snart jag är klar :)

Sammanfattningsvis kan jag ärligt säga att jag tycker att jag gjort ett bra val i livet, både för mig och för familjen. Det är ett verkligt privilegium att få en andra chans att göra det som jag verkligen vill göra. Hmm, undrar om det är post-G-tenta-euforin som talar här. Återkommer med ny lägesrapport vid nästa inläsningsperiod så får vi se om tacksamheten har hållt i sig :)

Släng aldrig nåt

sade äldsta dottern till mig igår när jag sa att jag skulle städa hennes rum. Plötsligt lät hon skrämmande lik min pappa som är en hopplös sparare på gammalt skräp. Undrar om spara-beteeendet är något som går igen i ungefär varannan generation. Själv blir jag alldeles trött av för mycket saker och försöker göra mig av med det som inte används. Kanske pga min pappas samlarmani. Nu har äldsta dottern fått en del dåliga erfarenheter detta och vid upprepade tillfällen plockat upp fina saker ur papperskorgen som jag slängt. Hon blir säkert en sparare när hon blir stor... :)

Magsjukevirus

Vi läser om virussjukdomar nu. Eftersom jag på ett konkret sätt precis upplevt verkningarna av magsjuka så läser jag om dessa virus med ett helt annat intresse än jag skulle gjort tidigare. Det är en fördel jag upptäckt med att vara förälder och läkarstudent. Motivationen blir så mycket högre att lära sig vissa saker som jag som 20-åring nog inte skulle uppfattat vikten av. Ibland är det bra att vara gammal och sliten :)

Godkänd!

Jag klarade tentan! Helt otroligt. Inte många poäng över gränsen men på rätt sida. Det var så att jag skrev fel tenta. Jag skrev en omtenta för en kortare tidigare variant av kursen med nästan samma namn som smugit sig in i högen med ordinarie tentor. Eftersom jag satt på samma rad som mina kursare hade jag inte en tanke på att jag kunde ha fått fel. Kom på misstaget när jag gick ut ur tentasalen. Då var det 5 minuter kvar av skrivtiden. Sprang tillbaka och fick sitta en timma till efter att övriga kursare hade gått... Ca 1/3 av frågorna hade jag inte svarat på så jag hafsade ner lite svar så gott det gick.

Det känns så oerhört skönt med G eftersom det hade varit svårt att ladda om nu med sjukt barn hemma. Min yngsta har antagligen någon slags magsjuka (kanske rota) och ligger hemma idag. Har varit en tuff natt...den som började så bra och fridfullt.

Tacksam för vanligheten

Nu sover barnen i sina sängar precis om de flesta andra kvällar. Det vanliga blir plötsligt det särskilda. Något att vara tacksam över. Idag gick det bra. Inte ens en hjärnskakning. Men tänk om...något allvarligt hade hänt. Något som skulle förändrat livet för alltid. Jag vill inte ens tänka på alla olika hemska scenarier.

Ibland glömmer jag att glädjas över allt "vanligt" som faktiskt är bra i livet. Inte något bombastiskt eller uppseendeväckande utan "bara" att få komma hem till en fantastisk familj varje dag.

Fall på dagis

Yngsta dottern fick åka till barnakuten på förmiddagen. Hon hade ramlat på dagis och kräkts efteråt. Maken åkte in med dottern. Jag har haft telefonen avslagen hela förmiddagen och inte tittat efter meddelande och då händer det såklart...

Är hemma nu med dottern och hon sover middag. Inga tecken hittills på hjärnskakning utan verkade glad och nöjd på akuten. Håller tummarna för att det fortsätter så och inget mer inträffar.

KASAM

KASAM står för en känsla av sammahang. Jag kom precis i kontakt med begreppet under en kurs i medicinsk psykologi. Detta KASAM kan graderas och utgör ett mått på var vi befinner oss mellan polerna frisk och sjuk. Detta verkar mer ha att göra med hur sjuk man uppfattar sig snarare än hur sjuk man objektivt sett är. Ett högt KASAM ska då enligt utsago innebära en stark känsla för sammanhang i livet och en hög förmåga att hantera utmaningar.

Jag blev så nyfiken att jag letade fram ett test på nätet (googla KASAM test). Det visade sig att jag har ett högt KASAM (171). Det känns ju bra. Önskar bara att detta KASAM även skulle reflektera stark känsla för sammanhang vad gäller att slå in tex kranialnervskärnor eller verkningsmekanismer men så verkar inte vara fallet tyvärr... :)

Benmärgsprov

Vi fick se en film idag om hur man tar benmärgsprov via sternum. Målet med filmen var att visa hur lätt det hela var. Hela upplägget liknade ett matlagningsprogram där momenten gicks igenom steg för steg och avslutades med att behandlande läkaren sade "det här är något som alla kan lära sig". Själv undrar jag någonsin kommer klara av att utföra det utan att ge patienten men för livet eller åtminstone ett för evigt minskat förtroende för sjukvården... :)

Vänta på tentaresultat

En vecka till tentaresultat enligt utsago. En märkligt sak hände på tentan så får se hur de bedömer det hela. Själv skulle jag nog tagit hänsyn till omständigheterna om jag varit lärare. Det är jobbigt att vänta...vill ju veta nu hur jag ska lägga upp nästa månad.

VAB

Äldsta dottern är sjuk idag. Hon är hostig och lite trött så hon får vara hemma. Vad stor hon har blivit. Är fullt upptagen med Bolibompa på internet. Tycker att jag ska gå och hämta lillasyster själv och låta henne vara själv hemma. Borde gå bra. Vi bor ju bara 100 m. från dagis.

Sköna måndag

Kom på mig själv igår med att tycka att det skulle bli så skönt med måndag. Var full fart hela helgen och hemmet var i ett skick som till och med överskred min gräns för oreda och oordning. Efter att ha ägnat ett par timmar (eller så) åt disk, tvätt, kiss-på-golvet torkning och upplockande av döttrarnas alla leksaker/projekt så kändes vardagen med dagis helt plötsligt väldigt lockande.

Dagens aktiviteter med föreläsning och seminarier inger verkligen en känsla av lyx (detta är inget skämt). Att få så många timmar att tänka sina egna tankar är ett verkligt privilegium. Missförstå mig inte, jag gillar verkligen att vara med mina barn men undrar just när det vänder. Dvs att fritiden kommer kännas mer avslappnande än arbetet :).

Skridskor

Äldsta dottern och jag har varit ute och åkt skridskor idag. Hon tycker att det är sådär roligt men jag tyckte att vi måste gå ut nu när det är så fint väder. "Inte ska man väl sitta inne när det är så fint ute" tänker jag. Märker att jag låter otäckt lik mina föräldrar. Hmm, är det verkligen så att man efter 30 blir en parodi på sina föräldrar som en känd föreläsare påstod. I vilket fall åkte vi kanske 10 minuter medan resten av tiden ägnades åt att bygga ett hus. Nu är dottern och jag inne igen och vi sitter framför varsin dator, var och en med sitt :).

Prioriteter

Jag prioriterar enligt följande:

1. Familjen
2. Studierna
3. Arbetet

På plats 150 (ca) kommer uppsnyggning av mig själv, lägenheten och trädgården. För mig fungerar det ganska bra att tänka att det här är ett aktivt val och att jag har mina prioriteter klara för mig. Det går omtentor men det går till exempel inte omluciatåg eller andra roligheter som barnen är inblandade i. Men visst, det är inte roligt med omtentor... :)

Roligt att läsa igen!

Det känns roligt att läsa idag igen! Nu läser vi en kurs där jag har viss draghjälp tack vare tidigare studier så jag sitter bara och njuter av att jag känner igen några begrepp här och där. Skön känsla jämfört med förra terminen då allt var nytt för mig. Nu var det ca 12 år sedan jag läste det här ämnet så mycket ny kunskap inom fältet har kommit till och mycket har jag glömt bort. Dock är det intressant att det trots allt inte är så att det man lär sig helt försvinner utan finns kvar i minnet, om än i en något mer otillgänglig form än jag skulle önska.

Att ta hand om sig själv

Har lite funderingar runt det där med att orka och räcka till. Mitt blivande yrke innehåller ju en del tunga bitar så tror att det är viktigt att hitta en strategi som fungerar under ett helt yrkesliv. För att kunna ge något till någon annan människa (både privat och yrkesmässigt) gäller det att må bra själv. Alltså kan man se det som att det är ens skyldighet att göra sådant som ger "positiv energi" och avstå från sådant som "sänker" en.

Det där blir nog bra. Har en tendens att oroa mig i förväg och ofta i onödan. Känner mig väldigt trött just ikväll så de här tankarna är nog ett resultat av det. Ska koppla av lite ikväll i enlighet med ovan :)

Hämta tidigt?

Min yngsta dotter har varit väldigt trött nu på eftermiddagarna efter dagis. Lagt sig och skrikit för minsta motgång. Som att inte få gå in i kylskåpet och ta ut saker. Ska tilläggas att hon är 1.5 år. Nu undrar mammahjärtat om det är så för att hon har börjat gå lite längre tider på dagis. Eller kanske är det bara en fas. Hon har plötsligt börjat protestera vilt vid blöjbyte också. Har tidigare inte varit något problem.

Ska testa att hämta lite tidigare idag och se om det blir någon skillnad. Alltså måste jag vara effektiv nu och sluta blogga :)

Aktiviteter

Jag hade tänkt att det är viktigt att inte stressa sina barn och fylla upp deras fritid med aktiviteter av olika slag. Nu har det ändå blivit så att äldsta dottern ska gå på både simskola och dans i vår. Hmm. Simskola tycker jag är viktigt så det hade jag bestämt mig för sedan länge att det ska vi gå på. Sedan har det visat sig att kompisen på dagis ska börja dansa och det vill dottern också gå på. Jag försökte sträva emot men nu agerar dottern som att saken redan är avgjord. Hon och kompisen är så glada för att de ska gå på samma dans :) Ja, och så vips har vi nu bokat in två aktiviteter i veckan.

Nya tag

Ja så gäller det att ta nya tag. Vet att jag borde men sitter och bloggar istället :) Det här är ett fantastiskt sätt att prokrastinera på :). Saken är den att jag vet aldrig hur mycket tid jag kommer att ha på slutet av varje kurs. Det kan ju bli sjukdomar precis när som helst. Min yngsta blev sjuk dagen innan tentan nu sist till exempel. Alltså bör jag börja nu och inte vänta ett par veckor in i kursen. Här vill tydligen hjärta och hjärna två olika saker.

Ny termin

Nuvarande läge är att terminen har precis börjat och tentan är gjord. Ingen riktigt bra känsla. Dels för jag misstänkter att det inte gick vägen och dels för den där tomhetskänslan som kommer efter en stor satsning. Vad ska jag nu göra av all min tid... Helt absurd fråga med tanke på min livssituation men så känns det just nu.

Bloggstart

Jaha så börjar jag blogga. Tycker att jag ägnar ohälsosamt mycket tid ute på nätet så jag kan lika gärna göra något kreativt av det. Vem är jag då? Jag är en 30+ kvinna med två små barn som bestämt sig för att för att sadla om och bli läkare. Det har varit en dröm sedan gymnasiet men rådande omständigheter gjorde att jag inte hade tillräckligt bra meriter för att komma in. Det blev en annan väg istället som var bra men tanken fanns ändå där och gnagde. Efter mycket tvekan började jag om och jag går nu termin 4.

Det är det den här bloggen är tänkt att handla om. Dvs hur livet går ihop sig (eller inte) med familj, studier och extraarbete. Inte så lätt alltid.